Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Sojabönan. Möjligheterna för dess odling i Sverige, av G. Nilsson-Leissner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOJABÖNAN
Sojaböna,bladbärande fodersort. Foto S. A. Kjaersgaard.
I början av detta århundrade började man
emellertid såväl i Amerika som i Europa få
upp ögonen för dess stora värde. Fröna, som
innehålla mellan 35 och 40 % äggvita och
omkring 20 % fett men alldeles sakna stärkelse,
äro synnerligen lämpliga för framställning av
olja och högvärdiga fodermedel. I sitt
hemland, och numera även på många andra håll,
användas de dessutom i stor utsträckning
som människoföda. Sojabönans äggvita är
nämligen mycket närbesläktad med
komjölkens kasein och har ett fullgott näringsvärde.
I Nordamerika har man genom utsändande av
expeditioner till Östasien för insamling av
odlingsmaterial och en omsorgsfull
utpröv-ning och förädling av detta så småningom
skaffat sig lämpliga sorter för odling i olika
delar av U. S. A. och södra Kanada.
Härigenom har U. S. A. från att ha varit den största
sojaimportören gjort sig alldeles självständigt
och exporterar t. o. m. numera både sojabönor
och produkter därav. Europa har i detta
avseende blivit något efter, vilket emellertid
beror på flera olika omständigheter, bl. a. den
större svårigheten att acklimatisera växten till
odlingsbetingelserna i flertalet europeiska
länder.
Den första sojalasten importerades till
Europa för jämnt 30 år sedan, och detta skedde
med anledning av att en del andra oljefrölaster,
destinerade till London, uteblivit. Sedan dess
har emellertid importen till vår världsdel
oavbrutet stigit, allteftersom man lärt sig att mer
och mer och på allt flera sätt begagna
sojabönorna. 1932 var t. ex. importen till
Tyskland 1,200,000 ton men har nu på grund av
de handelspolitiska förhållandena gått
tillbaka till ungefär hälften därav. Numera
odlas soja flerstädes i södra Europa, speciellt i
Balkanländerna, Ungern, Tjeckoslovakien samt
södra och mellersta Tyskland, men däremot
ej i västra och norra delarna av vår
världsdel. Sveriges import, som på grund av
oljeindustriens utveckling vuxit oerhört snabbt
under senare år, framgår av nedanstående
tabell.
År Ton Värde i kronor
1931 ........................31,186 3,887,000
1932 ........................9,007 1,328,000
1933 ........................57,583 7,745,000
1934 ........................93,243 10,813,000
_1935 ............ 100,845_12^595,000
Medeltal 1931—35 ................58,373 7,273,000
1936 ............ 136,457 20,898,000
Då man betänker, att vi dessutom importera
stora mängder sojakakor för foder ändamål (i
den officiella statistiken äro dessa
sammanslagna med andra kraftfodermedel och kunna
därför ej exakt angivas), är det tydligt, att
även vårt land har ett stort intresse av
sojaväxten och skulle ha avsevärd nytta av att
kunna odla den inom sina egna landamären.
De försök, som hittills utförts i vårt land,
huvudsakligen av Sveriges Utsädesförening i
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
