- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
152

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Virus som sjukdomsalstrare, av Hilding Bergstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VIRU S

ningen kan nämligen göras, att det kan vara
fråga om partiklar, härrörande från de sjuka
cellerna, till vilka virus är bundet, och som
följaktligen kan vara mycket mindre. Det
gäller sålunda att visa, att de nämnda
kropparna äga förmågan att självständigt föröka
sig, vilket emellertid möter de allra största
svårigheter, enär de, som nämnts, icke låta
odla sig på artificiella substrat. Tills vidare
måste därför den frågan lämnas öppen
huruvida elementarkropparna inuti »inclusion
bo-dies» äro identiska med virus.

Såsom tidigare antyddes, har man däremot
lyckats odla många virus och bland annat
vaccinvirus i vävnadskultur, d. v. s.
tillsammans med djurceller, som samtidigt föröka sig.
Så har exempelvis E. Haagen lyckats hålla en
kultur av testisceller och vaccinvirus levande
i två år med över hundra passager. I dylika
kulturer ha T. M. Rivers, Haagen och
Mücken-fuss inuti cellerna kunnat påvisa samma
»inclusion bodies» som i cellerna hos sjuka djur.
— Slutligen må omnämnas, att
elementarkropparna agglutineras av immunserum.

Summerar man ihop alla skäl, som tala för
att vaccinvirus (och därmed även
smittkopps-virus) är en bakterieliknande mikroorganism,
så äro dessa ganska övertygande. Detsamma
gäller ett 15-tal andra virussjukdomar, där
man påvisat liknande »inclusion bodies» och
elementarkroppar.

De flesta virus äro emellertid betydligt
mindre än vaccin virus och följaktligen alldeles
oåtkomliga med mikroskopet. Filtreringsförsök
ha visat, att de minsta, t. ex.
barnförlamningens, icke äro mer än 10 m,«, d. v. s.
att de äro mindre än de största
äggvitemolekylerna. Genom The Svedbergs och hans
medarbetares ultracentrifugeringsförsök har
det nämligen blivit klarlagt, att de större
äggvitemolekylerna äro av denna storleksordning.

Även om det icke är teoretiskt otänkbart,
att ett organiserat virus skulle kunna bestå

av så ytterst minimala korpuskler, så ligger
väl den tanken närmare, att vi i dessa fall ha
att göra med lösningar av kemiska ämnen, där
sålunda korpusklerna äro ensartade molekyler
eller molekylära aggregat, såsom tydligen
Beijerinck föreställde sig.

Upprepade försök att framställa ett virus i
ren kemisk form ha gjorts, varvid man
huvudsakligen arbetat med tobaksmosaiksjukan.
Nyligen (1935) har W. A. Stanley (f. 1904)
publicerat försök, som väckt den allra största
uppmärksamhet, enär det vill synas, som om det
lyckats honom att lösa detta problem.

Det isolerade ämnet är ett proteinämne, som
ger de vanliga äggvitereaktionerna och som
kristalliserar i små nålar. Att dessa äro
verkliga kristaller framgår därav, att de ge den
karakteristiska kristallbilden vid
röntgenanalys, vilket har bekräftats av J. F. Bernal och
Fankuchen. Detta ämne har en enorm
infektionsförmåga. Koncentrationen av lösningar
av detta kunde i vissa fall sänkas till 10~14,
innan förmågan att infektera gick förlorad.
Proteinets aktivitet och kemiska egenskaper
förändras icke vid omkristallisering eller
fraktionerad kristallisation. Redan detta är ju ett
starkt stöd för att agens här verkligen är
isolerat, då ju kemiska ämnen vid sin
kristalli-sering i regel bruka avskilja främmande ämnen.

Inga-Britta Quensel och Svedberg samt R.
W. G. Wyckhoff och Biscoe ha bestämt
mole-kylarvikten och funnit den vara omkring 17
millioner. Ämnet går på grund av sin
molekylstorlek icke igenom ett kollodiumfilter, som
lätt passeras av hönsäggvita.

Eftersom agens är ett lösligt äggviteämne, är
det helt naturligt, att det vid injektion på djur
ger upphov till bildning av de vanliga
antikropparna.

Av stort intresse är det, att Stanley kunde
visa, att detta egendomliga äggviteämne med
sin höga molekylarvikt bildas i utomordentligt
riklig mängd i den sjuka växtens vävnader.

152

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free