Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Hur förhistoria blir historia, av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRHISTORIA OCH HISTORIA
HUR FÖRHISTORIA
BLIR HISTORIA.
I vår tid talas mycket om vetenskapens
framsteg, men då tänker man närmast på
naturvetenskapens, läkekonstens och teknikens
oerhörda framsteg, mindre på de historiska
vetenskapernas. Ty dessa gripa icke på samma
omedelbara sätt in i betingelserna för vårt
dagliga och ekonomiska liv. Frågan är emellertid,
om deras framsteg icke äro lika underbara. Vad
visste vi om mänsklighetens äldsta historia i
Egypten och Babylonien, innan hieroglyfer och
kilskrift dechiffrerades? Vi ha sett en gång
stora och mäktiga folk, som sjunkit i glömskans
natt, och okända kulturer av en oanad höjd
och prakt återuppstå ur sin grav, bokstavligen
framgrävda av arkeologens spade. Dokument
på språk, om vilkas tillvaro vi icke haft en
aning, tala till oss om folk, män och händelser.
Skillnaden mellan en lärobok i forntidens
äldre historia från 1870- och en från 1930-talet
är större än mellan två läroböcker i fysik från
samma årtionden.
På 1870-talet fick man börja studiet av
den grekiska historien med de home -
Fågelperspektiv av en del av palatset i Knossos.
riska dikterna. Nu veta vi, att före den
i skriftlig tradition upptecknade historien
gick en kultur, som i konstnärligt avseende
väl tål jämförelse med de stora
forntidskulturerna i östern,
Greklands bronsålder. Den
bär dubbelnamnet den
minoisk-mykenska
tiden; dess hemland
var Kreta och främst
Knossos, där enligt
sagan konung Minos
härskade, men under sin
sista tid fick den en
glänsande fortsättning
på Greklands fastland,
där Mykene var
huvudorten. De
arkeologiska upptäckterna,
inledda av Schliemann och Evans, ha
uppenbarat denna kultur för oss, men den är icke
förhistorisk i samma mening som t. ex. vår
egen bronsålder; vi kunna inställa den i dess
historiska sammanhang, och den blir sålunda i
själva verket Greklands äldsta historia.
Min avsikt är icke att rekapitulera fakta och
huvuddrag av denna kultur (dem finner man
bl. a. i artiklarna i Nordisk
Familjeboks 3:e upplaga) utan
att giva en framställning av
de medel och metoder,
genom vilka man utvunnit
historiska resultat ur de
arkeologiska fynden. Jag håller mig
därvid till det allmänt
erkända och säkra och bortser från
mindre säkra och omstridda
hypoteser, även om jag
därvid skulle ha egna varor att
föra till torgs.
Vi börja med det
arkeologiska materialet, som kan
ordnas i tidsföljd. De äldsta fynden
172
Minoiskt förrådskärl
med delfiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
