Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Heparin. Ett viktigt medicinskt ämne, av Erik Jorpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEPARIN
nent, kan man konstatera, att de flesta
syntetiska antikoagulantia, vilka voro kända,
innan heparinets kemi uppklarats, såsom
ger-manin, kongorött och Liquoid Roche, äro
Bild 2. Verkan av små mängder heparin
på koagulationstiden hos kanin efter
intravenös tillförsel.
Tid efter heparininjektionen i timmar
polysulfonsyror. Dessa hämma såväl blodets
koagulation som verkan av det hemolytiska
komplementet. Enahanda verkan få även
vanliga polysackarider, såsom cellulosa, kitin och
stärkelse, om de förestras med svavelsyra. I
synnerhet är deras verkan på komplementet
mycket stark. Vid jämförelsen av dessa
syntetiska antikoagulantia inbördes kan man
konstatera, att effekten tilltager med stigande
molekylstorlek, varför således
molekylstorleken och den sura karaktären synas vara
avgörande för effekten.
Styrkan. För bedömande av styrkan
hos ett koagulationshämmande medel finnes
intet exakt mått. I koagulationsmekanismen
spela så många faktorer in, att det ställer sig
omöjligt att ange den i enheter. Det enda
måttet blir verkan av rent heparin vid
jämförelse under exakt enahanda betingelser. Av
det rena heparinet kan ett milligram i
rumstemperatur fullständigt upphäva
koagulationen i 20—30 cm3 blod. Utföres försöket vid
0°, hållas 500 cm3 flytande i 24 timmar med
samma dos, beroende på de enzymatiska pro-
cessernas långsamma förlopp i köld.
Koagula-.tionen kan också fördröjas genom
paraffine-ring av det kärl, i vilket blodet avtappas. Vid
allehanda ingrepp på blodet frigöres kinas
och påskyndas koagulationen. Genom
kinasproduktionen bindes en del av heparinet.
Denna detalj är viktig för bedömande av
verkan. I långsamt avtappat blod eller sådant,
som kommit i beröring med vävnadssaften, är
en svagare effekt av heparinet att motse.
Om heparin insprutas i blodet, blandas det
snabbt med detta, och koagulationstiden blir
mer eller mindre förlängd i proportion till
dosen. Tröskeldosen för verkan ligger vid
ungefär 0,25 mg per kg kroppsvikt. Doser om
flera mg per kg kunna utan olägenhet injiceras
på djur och människa. Verkan är ganska snart
övergående med heparinets avlägsnande ur
blodbanan (se bild 2). I motsats till alla andra
koagulationshämmande medel kan heparinet
utan olägenhet sprutas intravenöst även på
människa och blodets koagulationstendens
därigenom temporärt upphävas. De övriga
antikoagulantia äro alltför giftiga eller ha
andra olägenheter för att kunna användas för
detta ändamål.
Heparinets användning. Heparin i
mer eller mindre ren form har använts i olika
djurförsök för att motverka koagulation i
slangar eller operationsfält. Enstaka försök att
använda tidigare preparat på människa ha
också gjorts. Den kliniska användbarheten har
dock först på senaste tiden kunnat närmare
utprövas, sedan ämnet erhållits i ren form. Det har
härvid visat sig, att det kroppsegna heparinet
är synnerligen användbart, när blodets
koagulationstendens skall motverkas. Det har
funnit användning i blodanalysen. Heparinblodet
kan användas för fullständig morfologisk och
kemisk undersökning, för de flesta analyser
ännu 12—24 timmar efter provtagningen. För
den serologiska analysen (Wassermann) är det
däremot icke användbart, emedan det binder
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
