Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Förenta staternas neutralitetslagstiftning, av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEUTRALITETS LAGSTIFTNING
kravet på »havets frihet», förenade med
ganska avsevärda risker för de
sanktionsutövande makterna. Icke minst ur denna
synpunkt hade man i Europa anledning att med
det största intresse följa utvecklingen av
Förenta Staternas neutralitetspolitik.
Inom amerikansk opinion gjorde sig stridiga
tendenser gällande, vilka vid olika tillfällen
påverkade politiken i skilda riktningar. En
»isolationistisk» riktning, som icke ville höra
talas om samarbete med Nationernas Förbund
eller om något, varigenom Förenta Staterna
riskerade att indragas i de europeiska
makternas konflikter, önskade tillika i enlighet
med amerikansk tradition och med hänsyn till
Förenta Staternas exportintressen ett energiskt
inskridande till förmån för den neutrala
handelns och sjöfartens frihet i sjökrig; denna
tendens kom bl. a. till uttryck i motsättningarna
mellan Förenta Staterna och England i fråga om
de marina rustningarna vid slutet av 1920-talet.
En annan »isolationistiskt» färgad tendens, som
framträdde under intrycket av världskrigets
erfarenheter och kanske även av en pacifistiskt
betingad motvilja mot att tjäna på kriget, ledde
till yrkanden på kontroll över
vapenfabrikationen och förbud mot vapenexport till
krigförande samt konfiskatorisk beskattning av
krigsvinster; denna riktning kom till uttryck
i den av senaten 1934 och följande år företagna
undersökningen av vapenindustrien. Slutligen
förekom också en riktning, som önskade
samverkan med Nationernas Förbund och
amerikanskt stöd åt åtgärder för angreppskrigets
bekämpande. Denna riktning fick ett visst
uppsving efter Kelloggpaktens avslutande 1928
och vann sin största framgång, då den
amerikanske representanten vid
nedrustningskonferensen i maj 1933 ställde i utsikt, att Förenta
Staterna skulle intaga en välvillig hållning mot
av Nationernas Förbund vidtagna kollektiva
åtgärder mot angriparen, under förutsättning
att nedrustning genomfördes. Denna riktning
hade emellertid att kämpa mot starkt motstånd,
icke minst från senatens sida.
Den amerikanska opinionen i fråga om
neutralitetspolitikens utformning påverkades på
ett avgörande sätt av en i tidskriften Foreign
Affairs i april 1934 införd artikel med titeln
»Troubles of a neutral», författad av Charles
Warren. Med stöd av världskrigets
erfarenheter utgick Warren ifrån att den mest
sannolika anledningen till Förenta Staternas
indragande i ett nytt krig skulle vara en
konflikt med de krigförande makterna rörande
utövningen av de krigförandes rättigheter mot
den neutrala sjöfarten. De medel, som han
rekommenderade för att undgå denna olycka,
voro följaktligen, att Förenta Staterna skulle
dels förhindra sina undersåtar att driva sådan
trafik, som kunde framkalla konflikter med de
krigförande, dels underlåta att gentemot dessa
hävda den neutrala handelns och sjöfartens
rättigheter på sådant sätt, att konflikter
därigenom framkallades. Detta innebar i dubbel
måtto en brytning med de principer för
neutraliteten, som tidigare i främsta rummet hävdats
just av Förenta Staterna: unionen skulle
förhindra sina undersåtars utförsel och transport
till sjöss av vapen och krigsmaterial, under det
att det tidigare gjorts gällande, att det var de
krigförandes sak att förhindra dylik trafik, och
Förenta Staterna skulle underlåta att hävda —
ehuru icke principiellt uppgiva — sina tidigare
yrkanden på »havets frihet» i bemärkelsen av
den neutrala handelns och sjöfartens
rättigheter i krigstid.
Men under debatterna om den lagstiftning,
som framgick ur dessa idéer, gjorde sig stridiga
intressen gällande. Mot »isolationisterna»,
vilkas mening i stort sett satte sin prägel på
neutralitetslagen, stod den meningsriktning,
som önskade, att Förenta Staterna skulle
samverka med Nationernas Förbund mot en
eventuell angripare eller i varje fall bevara
möjlighet att icke behöva behandla angriparen och
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
