Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Förenta staternas neutralitetslagstiftning, av Torsten Gihl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEUTRALITETS LAGSTIFTNING
behövde uppkomma. Om nämligen
transporten icke försiggick på amerikanska fartyg och
om icke utförseln ägde rum, förrän
äganderätten och alla övriga rättigheter och intressen
övergått från amerikanska till främmande
händer, kunde fartygens och varornas
eventuella uppbringning och konfiskation eller
sänkning genom torpedering eller luftangrepp
icke giva anledning till klagomål från
fartygs-eller varuägarnas sida hos amerikanska
regeringen eller till reklamationer från denna
regerings sida hos de krigförande. Å andra
sidan var det uppenbart, att bestämmelserna
skulle vara till fördel för den krigförande, som
behärskade haven och som därigenom ensam
skulle bli i tillfälle att begagna sig av
desamma. Därjämte förelågo möjligheter till
undantag, vilkas syfte tydligen var att underlätta
varuexport till ett krigförande land via Kanada.
Bestämmelsernas egenskap av politiskt
instrument underströks ytterligare av att deras
till-lämpning berodde av presidentens
diskretionära prövning.
De bestämmelser, som innefatta »cash and
carry»-principen, äro endast giltiga under två
år, eller till den 1 maj 1939, under det att lagen
i övrigt är definitiv.
I avdelning 3, som handlade om »finansiella
transaktioner», upprepades det tidigare förbudet mot
lån och krediter till krigförande, varvid presidenten
äger diskretionär befogenhet att göra undantag för
»vanliga kommersiella krediter», om han finner, att
detta skulle vara ägnat att främja Förenta Staternas
»intressen av kommersiell eller annan art» —
tydligen en bestämmelse av tämligen elastisk karaktär.
I avdelning 4 upprepas bestämmelsen, att lagen
icke skall vara tillämplig gentemot amerikanska
republiker, som voro inbegripna i krig med en
ickeamerikansk stat, förutsatt att ifrågavarande
amerikanska republik icke samverkar i kriget med någon
eller några icke-amerikanska stater.
Avdelning 5 handlar om kontrollen över
tillverkningen av och handeln med vapen och krigsmaterial.
I avdelning 6 upprepas den tidigare lagens förbud
för amerikanska fartyg att frakta vapen och
krigsmaterial till krigförande länder eller till neutrala
länder för vidare befordran till krigförande;
bestämmelsen har utsträckts till att även avse land, där
inbördeskrig råder och som angivits i en av
presidenten enligt avdelning 1 av lagen utfärdad förklaring.
Avdelning 7 innehåller de redan i tidigare
neutralitetslag införda bestämmelser, som avse att hindra,
att bränsle, krigsmaterial eller andra förnödenheter
från amerikanska hamnar tillföras de krigförandes
stridskrafter.
Avdelning 8 upprepar det tidigare bemyndigandet
för presidenten att utfärda förbud för ubåtar att
inlöpa i eller utlöpa från amerikanska hamnar och
farvatten, och bestämmelsen är i den nya lagen
utvidgad till att även avse väpnade handelsfartyg.
Denna bestämmelse är således »diskretionär».
I avdelning 9 föreskrives, att sedan presidenten
utfärdat sådan förklaring, varom talas i första
avdelningen av lagen, skall det vara förbjudet för
amerikanska medborgare att resa på fartyg
tillhörande någon av de i förklaringen angivna länderna.
Avdelning 10 innehåller en ny bestämmelse, enligt
vilken det skall vara förbjudet för amerikanska
fartyg, som bedriva trafik med krigförande länder
eller med land, där inbördeskrig råder, att vara
beväpnade.
Icke minst de ändringar, som den
amerikanska neutralitetslagen år från år undergått
— ändringar som varje gång varit betingade
av den för tillfället rådande politiska
situationen —■, visa, att det här snarare är fråga om
neutralitetspolitik än om allmängiltiga
neutralitetsrättsliga principer. Detta framgår också
av att neutralitetslagen ännu icke förklarats
vara tillämplig i den pågående östasiatiska
konflikten, ehuru denna med skäl skulle
kunna betecknas som krigstillstånd. Grunden
härtill är säkerligen, att neutralitetslagens
bestämmelser i det rådande läget anses skola
verka ensidigt till fördel för Japan.
Detta hindrar icke, att den amerikanska
neutralitetslagstiftningen, liksom Förenta
Staternas neutralitetspolitik i äldre tid, kan få
betydelse för neutralitetsrätten och neutrala
staters ställning i allmänhet. Detta gäller icke
minst om Förenta Staternas — faktiska om
också icke formella — avstående från kravet
på »havets frihet» och hävdandet av de neu-
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
