Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - van Zeelands plan, av E. H-ss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAN ZEELANDS PLAN
VAN ZEELANDS PLAN.
I slutet av januari 1938 utkom i det engelska
parlamentstrycket ett »white paper»,
innehållande en rapport angående möjligheterna för
att minska hindren för världshandeln.
Rapportören, den förre belgiske premiärministern Paul
van Zeeland, hade av brittiska och franska
regeringarna mottagit sitt utredningsuppdrag
den 3 april 1937, varefter han skred till
upprepade konsultationer med regeringschefer och
andra ledande statsmän i olika länder. Den nu
föreliggande rapporten synes ha sina förtjänster
mindre i nya uppslag rörande detaljerna än 1
det allmänna greppet på hela frågekomplexet.
I sin framställning visar van Zeeland prov
på de nationalegenskaper, som sägas
känneteckna hans uppdragsgivare: fransmannens
formella tankeklarhet och engelsmannens
intuitiva common sense. Han tager bestämt
avstånd från den mentalitet, som vill göra vissa
nationer till bovarna i pjäsen. I kommentarer
till sitt förslag vittnar han i stället om att
diktaturstater visat sig starkt beroende av
internationell handel, medan länder, som
framträtt som frihandelns apostlar, orienterat sig i
utpräglat protektionistisk riktning. Själv
framstående ekonom, ägnar han de tekniska
detaljerna en mera summarisk behandling. Tullar
och valutakontroll framstå för honom icke som
självständiga sjukdomar utan som
sjukdomssymtom. Roten till det onda, den bristande
jämvikten, vill han kurera även med politiska
hjälpmedel. Som erfaren statsman åtnöjer han
sig med att föreslå åtgärder, som synas honom
tillhöra det praktiskt möjliga, men inom denna
ram strävar han att ge sin framställning ett
logiskt sammanhang och göra sitt program till
ett odelbart helt. Till valet av denna
problemställning ha resultaten av hans sonderingar i
olika länder bidragit. Överallt har syftet med
hans undersökning omfattats med varmt
intresse, men man har dragit sig för att lämna
konkreta bidrag till frågans lösning, innan man
sett om och på vilket sätt medverkan kunde
förväntas från andra länder. Det invecklade
sammanhanget mellan olika delar av
problemkomplexet har här gjort sig gällande.
I tullfrågan vågar van Zeeland icke något
mera långtgående förslag än en
överenskommelse om att dels icke höja tullarna eller införa
nya tullar samt dels att, gärna under loppet
av en övergångstid, sänka exceptionellt höga
tullsatser. För det successiva sänkandet av
tullmurarna rekommenderas särskilt bilaterala
handelsavtal, baserade på principen om mest
gynnad nation men med undantag från denna
princips tillämpning i fråga om stater, som
motsätta sig en reduktion av hindren för
världshandeln. Lågprotektionismen kan sägas vara
målet för denna handelspolitik.
Importkontingentering utdömes däremot
fullständigt på grund av systemets godtyckliga och
stela karaktär, som dels föranleder orättvisor
och dels förhindrar utveckling och anpassning.
I fråga om industrivaror föreslås systemet
upphävt, gärna under loppet av en övergångstid,
eller ersatt med »tullkvoter», varmed förstås
viss tullsats för en viss första importkvantitet
och därefter stigande tullsatser. I fråga om
jordbruksalster är förhållandet annorlunda på
grund av lantbrukets behov av säsongmässigt
skydd för stark import och dess oförmåga till
drastiska produktionsinskränkningar. Även
härvidlag ställes systemet dock på avskrivning.
Än viktigare är att undanröja handelshindren
på det finansiella området. I första rummet
kommer därvid säkrandet av ett fast
penningvärde, varigenom plötsliga förändringar i
växelkurserna undvikas samt därmed också
kapitalflykt, svårigheter för ingåendet av
affärsmässiga leveransavtal m. m. Guldmyntfot, även
enligt modifierade grunder, kan ej införas,
förrän valutamarknaderna de facto
stabiliserats. Som övergångsåtgärd föreslås därför
allmän anslutning till och därav betingad
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
