Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Oceanytans höjdväxlingar och Nordens nivåförändringar, av Lennart von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIVÅFÖRÄNDRINGAR
landhöjningen och de eustatiska
havsyterörelserna — kunna åtskiljas och studeras var för
sig som fristående naturprocesser.
För Sveriges del pågår sedan flera år en
utredning i detta syfte. Den utföres av
Stockholms högskolas geologiska institution och är
förlagd till Viskans dalgång. Arbetet är ännu
blott halvfärdigt. Det må ge en föreställning
om dess omfattning, att observationsmaterialet
f. n. — utom av profiler och kartor över
dalsidornas strandlinjesystem — består av 48 ofta
kilometerlånga tvärsektioner genom den forna
Viskafjordens bottenavlagringar med
sammanlagt 1,212 borrningar, somliga till mer än
20 m djup.
Nedre Viskadalen bildade vid istidens slut
en fingerlikt förgrenad, ungefär 6 mil lång
havsfjord. Enligt Gerard De Geer började dess
yttre delar friläggas från is under ett skede,
som ligger mer än 12,000 år före vår tid. Från
avsmältningstiden och från hela tiden därefter
finnas serier av präktiga strandterrasser
utbildade längs hela den gamla fjorden. Allt
detta gör området ovanligt väl lämpat för en
standardundersökning över landets och det
öppna havets förhållande till varandra under
sen- och postglacial tid. Men det väsentliga
skälet varför just Viskadalen utvaldes härtill
är, att vändpunkten mellan havets senglaciala
regression från den högsta marina
gränsen och dess därpå följande transgression upp
till den postglaciala kunde väntas ungefär
sammanfalla med den nuvarande strandnivån.
Det har också visat sig, att nivån i fråga ligger
på höjden 0,o ± 0,2 m. Längre söderut på
västkusten sjunker denna vändpunkt mer och
mer under havsytan, varför större och större
delar av området bli oåtkomliga utan mycket
besvärliga undersökningar på havsbottnen. Åt
norr däremot tilltar landhöjningen i intensitet,
så att utslagen av de eustatiska
havsyterörelserna bli svagare och svagare. Detta gör
Viskadalen till det lämpligaste område för en un-
Fennoskandia under Östersjöns Litorinastadium. —
Den stora postglaciala havstransgressionen har nu
höjt kustlinjen, så att partier av Ancylustidens land
blivit översvämmade. Isobaserna ange den
postglaciala transgressionsgränsens höjdläge i förhållande till
den nutida havsytan, d. v. s. den ungefärliga
landhöjningen under de senaste 7 000 åren. Efter
Magnusson-Granlund.
dersökning av ifrågavarande slag, som icke
endast västkustlandskapen utan hela vårt land
har att erbjuda. Härtill kommer, att, som det
under arbetet visat sig, landhöjningens styrka
överraskande hastigt ökas från kusten inåt, en
omständighet, som gör det erhållna materialet
t. o. m. gynnsammare, än man kunde vänta
på förhand, för den matematiska bearbetning,
genom vilken det slutliga särskiljandet av
landhöjning och eustatiska höjdförändringar skall
uppnås. De resultat, som redan föreligga, ge
visshet om möjligheten att, när undersökningen
efter ytterligare några somrars fältarbeten är
slutförd, verkligen fastställa icke blott de
eustatiska nivåförändringarnas förlopp utan
också deras absoluta storlek både under de
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
