Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Den moderna ordningsteologien, av Hj. Lindroth (Uppsala) - Den ryska polarexpeditionen 1937-38. En Nansenidé förverkligad, av Hans W:son Ahlmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLARFORSKNING
derna ordningsteologien kommit att stå i
grannskapet till den naturliga teologien
(theo-logia naturalis). Det har nu stundom inträffat,
att detta grannskap övergått i att de två flyttat
samman, uppgått i och sammansmält med
varandra. Det är emellertid för svensk
systematisk teologi uppenbart, att då så skett, den
moderna ordningsteologien därmed förverkat sin
rätt att kallas teologi i egentlig mening. Ty
teologien i egentlig mening argumenterar ut
ifrån kristendomens positiva faktum men icke,
såsom den naturliga teologien, ut från det
naturliga livets allmänning.
Utan tvekan tacknämligt är, att den moderna
ordningsteologien upptagit och sökt lösa
problem, som höra till nutidens sociala liv. Men
man får ofta det intrycket, att den mänskliga
sammanlevnaden i dess olika former på ett
immanent sätt fattas som självändamål och att
de kristna element, som tillgripas, blott få bli
medel till detta ändamål. Brunner fattar
visserligen kärleken såsom den högsta
ordningsprincipen i alla enskilda ordningar; alla dessa
ordningar skola med andra ord i sista hand
tjäna kärleken. Men kärleken fattar han
väsentligen såsom kärlek människor emellan.
Inom svensk systematisk teologi har man
framhållit, att detta icke står i
överensstämmelse med evangelisk-luthersk åskådning. För
Luther är det så, att »den övergripande
ordningsprincipen ligger i den i kärlek
ordnande Guden» (Runestam). Och för
Luther är icke den mänskliga sammanlevnaden
självändamål, utan människornas frälsning i
hel och full livsgemenskap med Gud är det av
Gud satta slutmålet. Ordningarna, som även
Luther flitigt talat om, äro blott medel till
detta slutändamål. Överheten, äktenskapet och
kyrkan ha enligt Luther att var på sitt vis
tjäna evangeliet och frälsningen. Giver icke
ordningsteologien ordningarna den ställningen,
så är den icke teologi i ordets egentliga mening.
Då ordningsteologien förlorar denna fasta
förankring i frälsningstanken, kommer den att
tjäna skilda sekulariserade syften. Har man på
sina håll i våra dagar sökt teologiskt motivera
och försvara statsabsolutismen, så har man å
andra sidan länge nog sökt göra kristendomen
till förespråkare för vissa i ett naturrättsligt
tänkande bottnande liberalistiska frihetsidéer.
Inom svensk systematisk teologi har gjorts
gällande, att det ena försöket icke är mera
teologiskt berättigat än det andra. Staten kan
lika litet som något annat mänskligt från
teologisk synpunkt fattas som självändamål. Och
kristendomens och kyrkans frihet har intet att
skaffa med den liberalistiska
frihetsuppfattningen. »Det finns ingen rationell legitimering
för kyrkans frihet. Den enda legitimeringen
består däri, att kristna människor, i sitt
samvete bundna vid Guds ord, veta sig förpliktade
och ansvariga inför Gud att hans evangelium
blir förkunnat för världen och därför kräva
friheten att fullgöra detta sitt uppdrag»
(Nygren). Den moderna ordningsteologien får ej
sammankoppla kristna tankar med allmänt
humanistiska och kulturella idéer. Då upphör
den att vara teologi i egentlig mening.
Hävdandet av teologiens egenart är ett av den
nutida svenska systematiska teologiens främsta
kännemärken.
Hj. Lindroth (Uppsala).
den ryska
polarexpeditionen 1937-38.
EN NANSENIDÉ FÖRVERKLIGAD.
Den 21 febr. 1938 togos de fyra ryssar
ombord på isbrytaren »Tajmyr» utanför
Scoresby-sund på Grönlands östkust, som jämnt nio
månader tidigare vid nordpolen började sin
drift på isflaket. Därmed avslutades en av de
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
