Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Den ryska polarexpeditionen 1937-38. En Nansenidé förverkligad, av Hans W:son Ahlmann - Sjösjukan, av C.-O. Nylén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖSJUKA
liv av såväl högre som lägre stående djur samt
förekomsten av starka cyklonala vindar även
inom området närmast omkring polen.
Slutligen kan man fråga sig: har denna ryska
polarexpedition förestavats uteslutande av
vetenskapligt intresse? Enligt min uppfattning
kan svaret endast bli: med säkerhet icke. För
det första var, som inledningsvis nämndes, ett
av huvudändamålen med lägret vid nordpolen
att erhålla en station för väderleksrapporter
och eventuellt mellanlandning på luftfartsvägen
Ryssland—Amerika. Vidare gör den
utveckling, som den ryska aktiviteten i Arktis tagit,
Stalins proklamerande av nordpolen som
Sovjets tillhörighet icke blott till en triumferande
fras till ära för den ryska expeditionen, utan
däri ligger också ett realpolitiskt syftemål.
Sovjet har icke blott antagit den s. k.
sektorsprincipen utan även utvidgat den på så sätt, att
de hav, som under mer än halva året äro
belagda med fast eller drivande is, icke äro öppna
utan tillhörande Ryssland som territorialvatten.
Murmansk är i högre grad än
Leningradområdet Rysslands dörr mot Atlanten. Alla
koltillgångar i Arktis äro därför av stort värde för
detta land. Med nordpolens »erövring» eller
»annekterande» — hur besynnerligt detta än
låter — har ett nytt led lagts till de andra i
det intresseområde Ryssland steg för steg
utvidgar i Arktis mot det öppna havet i väster.
Detta förringar givetvis icke den beundran
man måste skänka Otto Schmidt för
planläggningen av den ryska polarexpeditionen,
piloterna, som förde hela expeditionen från
Rudolfön till polen, samt Papanin och hans kamrater
för det utmärkta sätt, på vilket de genomförde
företaget i hela dess vidare fortsättning. Måtte
det material av observationer, som under
expeditionen samlats, visa sig vara lika utmärkt, som
företagets polartekniska genomförande varit,
och må det bli bearbetat och offentliggjort på
ett sådant sätt, att den internationella
vetenskapen kan få gagn av det. Hans W:son Ahlmann.
sjösjukan.
Sjösjukan eller morbus nauticus omtalas
redan i de äldsta urkunder om skeppsfart.
I gamla grekiska verk kallas sjukdomen för
nausea, av naus, som betyder skepp.
Under senaste sekel ha i samband med att
nya samfärdsmedel kommit i bruk såväl på
som ovan jord tillstånd liknande sjösjukan
beskrivits. Då talas om tåg-, buss- och bilsjuka,
om hiss- och luftsjuka. Enär
utlösningsmekanismen för dessa i stort sett är densamma som
för sjösjukan och ävenså behandlingen,
kommer i det följande ej vidare att ordas om dem.
Lika länge som sjösjukan funnits till, lika
länge ha också människorna gjort försök att
förklara den. I början var man ej ense om
att den framkallades av skeppets rörelser på
vågorna, utan flera olika teorier uppställdes.
Sålunda ansågs, att den antingen var en
psykisk yttring av ångestkänsla eller uppkom
genom en förgiftning av sönderdelat sjövatten
eller dålig näring ombord eller att den
valen följd av en störning i organismens
molekylära sammansättning. Vidare tänkte man
sig, att sjösjukan orsakades av förändringar i
olika organ. Förskjutningar inne i buken,
särskilt av magsäcken, ha spelat en stor roll, ej
minst i allmänhetens tro. Det är egentligen ej
att förvåna sig över, enär ju de
dominerande symtomen bruka komma därifrån. Men
även hjärtat, blodet, olika delar av hjärnan
etc. ha mer än en gång stått i centrum för
diskussioner om orsaken till morbus nauticus.
Frågan om sjösjukans natur har först på
senare tider funnit en — som det synes —
riktig lösning. År 1881 påstodo Irwin och
Palasne De Champeaux, att den betingades av
retningar i innerörat. De stödde sin åsikt på
dess likhet med de symtom, som Flourens,
Ménière m. fl. några årtionden dessförinnan
beskrevo vid experiment på innerörat hos djur
eller vid sjukdomar i innerörat hos människor.
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
