Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Växternas tillväxtämnen, av M. G. Stålfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXTERNAS TILLVÄXTÄMNEN
frukt, spenat, rabarber och olika slags
rotfrukter, ävensom i människans och djurens
kroppssafter.
På vad sätt bios-ämnena ingripa i
ämnesomsättning och tillväxt är ännu okänt. I vissa
fall har det framgått, att ett tillväxtämne ej
ensamt förmår åstadkomma den fysiologiska
effekten utan att det härför kräver närvaron
av små kvantiteter andra ämnen. En
samverkan dem emellan måste således äga rum.
Ett par sådana ämnen har man lyckats isolera.
Det ena befanns vara en hydroaromatisk
alkohol, meso-inosit, identifierad av E. Eastcott
1928, medan den andra framställts i
kristallform av Kögl och av honom kallats biotin.
Kögl använde som utgångsmaterial
ägggulor, som äro rika på biotin. Ämnet
förekommer också i stor mängd i blod,
urin, mjölk och andra ämnen ur djurriket.
Dess verkan är märkbar även vid ytterst låg
koncentration, t. ex. 1 : 400 milliarder. Den
stegras av meso-inosit och ett annat, ävenledes
hos jäst förekommande bios-ämne, vilka var
för sig ej förmå åstadkomma en tillväxteffekt.
Bios-ämnenas härkomst och fysiologiska
verkningar påminna i mycket om de inom
människo- och djurfysiologien kända
vitaminernas. Frågan huruvida de skola räknas till
vitaminerna eller hormonerna blir givetvis
mest en definitionsfråga. De inom djur- och
människokroppen verksamma vitaminerna äro
i allmänhet vitt utbredda i växtriket, och då
de äro produkter av växternas
ämnesomsättning, har spörsmålet om deras betydelse för
växterna själva också upptagits till behandling
av forskningen. Man har härvid funnit, att
även växterna begagna sig av dessa produkter.
Så t. ex. gynnas tillväxten hos Aspergillus niger
av vitamin B2 och utvecklingen hos arter av
svampsläktena Phycomyces, Mucor och
Sporo-dinia av vitamin Bi, medan Rhizopus suinus
hämmas av samma vitamin.
Trots de talrika uppgifterna om tillväxtäm-
nenas förekomst inom växtriket är
kännedomen om deras utbredning ännu ofullständig.
De hittills kända fallen fördela sig i allmänhet
på så sätt, att B-tillväxtämnena påträffats hos
svampar och A-ämnena hos högre växter.
Orsaken till denna fördelning torde emellertid
vara av endast teknisk art. A-tillväxtämnena
upptäcktes nämligen först hos högre växter,
och med den därvid funna metodiken har man
sedan arbetat vidare, varigenom företrädesvis
denna växtgrupp blivit undersökt. Av samma
anledning ha svamparna kommit att användas
som försöksobjekt, då frågan gällt B-ämnena,
emedan det första fyndet av dessa gjordes hos
svampar. Genom senare års undersökningar
har likväl B-tillväxtämnenas betydelse för de
högre växterna också upptagits till behandling,
och det har visat sig, att även dessa växters
utveckling är betingad av dylika substanser.
Sålunda har man funnit fall, där embryots
utveckling hos det groende fröet påverkas av
ett tillväxtämne i fröets upplagsnäring och att
plantans organbildning blir abnorm, om ämnet
i fråga icke finnes närvarande. Undersökningar
av detta slag stöta emellertid på stora
svårigheter därigenom, att de för embryots
utveckling nödvändiga tillväxtämnena åtminstone
delvis finnas deponerade i fröet självt och ej
kunna avlägsnas därifrån, utan att sekundära
rubbningar inträda. Försök med ärtgroddar ha
anställts på så sätt, att plantornas hjärtblad,
d. v. s. hela förrådet av upplagsnäring,
avlägsnats redan under de första groningsdagarna.
Plantorna ha sedermera fått växa på ett
artificiellt substrat. Med dylika objekt har man
erhållit tillväxtökning efter tillsats av biotin
och vitaminerna B_i och C. De hittills kända
fallen visa sålunda, att B-tillväxtämnena med
stor sannolikhet fylla viktiga funktioner även
hos de högre växterna.
Av de anförda exemplen framgår bl. a. att
växterna erhålla sina tillväxtämnen antingen
genom egen produktion eller genom absorption
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
