Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Ballongspärrar, av Olof Sundell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALLONGSPÄRRAR
koncentrerad form återgivits i den engelska
fackpressen, och det är huvudsakligen därifrån
nedanstående uppgifter hämtats.
De ballongspärrar, som 1918 användes vid
Londons luftförsvar, bestodo av 4—5 ballonger,
mellan vilka spänts en horisontellt gående
stållina. Från denna hängde stållinor lodrätt ned
mot marken. Den största olägenheten med
denna typ av spärr var dess stora vikt, som
tvingade till att använda stora ballonger.
Stig-höjden blev emellertid förhållandevis
begränsad och torde knappast ha överstigit ett eller
annat tusental m.
Den moderna ballongspärren består av
ballonger, förankrade vid marken medelst
stållinor men utan tvärgående linor. De grupperas
antingen i en ring bredvid varandra med 90—
100 m luckor eller schackbrädsformigt över
hela det område, som skall skyddas. Båda
metoderna ha sina fördelar och nackdelar, och
den ovannämnde föredragshållaren synes ha
förordat en kompromisslösning.
För att möjliggöra för ballongerna att stiga
till mycket stora höjder är det nödvändigt att
hålla nere vikten på förankringslinan eller att
öka ballongvolymen. Den senare utvägen är
olämplig, enär en stor ballong är svår att
manövrera under upp- och nedstigningen samt
dessutom medför ökade påkänningar i linan
med därav följande ökning av vikten. Det har
visat sig möjligt att begränsa lindiametern till
omkring 3 mm och därigenom nå en stighöjd av
3 000—4 000 m. Det anses dock icke
otänkbart, att konstruktionen inom en nära
framtid kan förbättras därhän, att en stighöjd av
inemot 8 000—10 000 m blir möjlig, d. v. s. lika
med eller högre än den praktiska topphöjden
för nutida tunga bombplan. En mycket
smäcker förankringslina torde emellertid icke i och
för sig kunna förorsaka haveri för ett tungt och
snabbt bombplan av 1938 års modell, som
träffas av linan. Det har fördenskull varit
nödvändigt att på något sätt göra förankrings-
Ballongspärr i schackbrädsformig gruppering (London).
linan »dödande». Det kan ifrågasättas om
detta är möjligt. Problemet lär dock ha lösts.
Ballongerna ges drakform och fyllas med
vätgas. De förankras till en vinsch, uppställd
på en bil. Vinschlinan kan föras ut och halas
in med en hastighet av 400—500 m/min.
Ballongerna äro sårbara; framför allt äro de
känsliga både för eld från anfallande flygplan
och för splitter från det egna
luftvärnsartilleriet. En träff i en ballong behöver dock icke
medföra totalförlust. I de flesta fall beräknas
ballongen kunna halas ned och repareras.
Försök att ramma en ballong anses med säkerhet
medföra, att det rammande flygplanet störtar.
Erfarenheten visar, att en ballongspärr kan
hållas uppe även i mycket dåligt väder. Den
största faran lär uppstå vid åskväder. Det
gäller härvid främst att skydda servisen på
marken mot åskslag. Även om detta problem
kan lösas, återstår att hindra antändning av
vätgasen vid de elektriska urladdningarna.
För varje ballongs manövrering erfordras en
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
