Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Clearingavtal. Svenska överenskommelser med utländska makter, av Knut Björsäter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLEARING AVTAL
på ett av clearingnämnden i Sveriges riksbank
öppnat konto. Från tysk sida skulle i
clearingen, som handhades av tyska riksbanken,
utöver sådana likvider ingå räntorna på de tyska
finansiella förpliktelserna, i vissa fall med
oavkortade belopp, i andra med en reducerad eller
maximerad räntefot. Då vårt handelsutbyte med
Tyskland utvisar ett betydande aktivsaldo till
Tysklands förmån, fanns i avtalet intaget ett
schema för fördelningen av det väntade
exportöverskottet (d. v. s. det belopp, som
återstod, sedan de svenska exportörerna fått betalt)
på de svenska ränteägarna på grund av
rikslånen, på tyska riksbanken och svenska
fordringsägare på grund av andra lån än rikslån samt
andra investeringar (aktier, fastigheter m. m.).
Vid clearingavtalets förnyelse den 22 december
1934 och 19 juli 1935 utverkade Sverige
förbättrade villkor vad beträffar
exportöverskottets fördelning. Vid sistnämnda tillfälle
över-enskoms vidare, att svenska innehavare av s. k.
privatfordringar (obligationer av icke
rikslåns-karaktär, aktier, fastighetsinnehav,
inteckningar m. m.) skulle äga rätt att i Tyskland
utnyttja på dessa fordringar förfallande räntor
m. m. för vissa ändamål. Då överskottet på
clearingkontot i Stockholm beräknades icke
komma att förslå till betalning åt innehavarna
av privatfordringar, bereddes dessa genom ett
nytt avtal den 31 januari 1936 med senare
till-lägg möjlighet att på vissa villkor för ränta
och avkastning erhålla av tyska riket
garanterade tioåriga skuldförbindelser, s. k. funding
bonds, utställda i kronor och löpande med 4 %
ränta. Samtidigt bestämdes, att avsättning av
eventuellt överskott på clearingkontot för
transferering av räntor m. m. på privatlånen
icke vidare skulle äga rum. Eventuellt
överskott skulle i fortsättningen fördelas med 50 %
för rikslånsförpliktelserna och 50 % för tyska
riksbanken.
Inbetalningarna på clearingkontot i
Stockholm uppgingo under åren 1935, 1936 och 1937
(då clearingen år 1934 omfattade blott årets
fyra sista månader, ha uppgifter för detta år
uteslutits) till i runda tal resp. 315, 340 och 426
mill. kr. Utbetalningarna från kontot av
likvider för till Tyskland exporterade svenska
varor m. m. utgjorde under nämnda år resp.
250, 284 och 366 mill. kr. Det på
clearingkontot uppkomna överskottet har avtalsenligt
använts dels för inlösen av kupongerna på de
tyska rikslånen, dels för överföring till tyska
riksbankens fria konto hos Sveriges riksbank.
Rikslånsinnehavarna och tyska riksbanken ha
under vart och ett av de tre åren erhållit
omkring 30 mill. kr. vardera. Förutom till nu
nämnda ändamål ha av överskottet på
clearingen omkring 6 mill. kr. ställts till
Skandinaviska kredit-a.-b:s i Stockholm förfogande
i och för inlösen av vissa i svensk ägo
befintliga scrips, utfärdade för räntekuponger till
tyska dollarlån.
Italien. För att stärka den italienska
valutans ställning införde Italien i december 1931
en noggrann valutakontroll. I februari 1935
följdes denna åtgärd av en importreglering,
omfattande praktiskt taget alla varuslag.
Lättnader i importregleringen utlovades emellertid
åt länder, som voro villiga sluta clearingavtal
med Italien.
Den 24 juni 1935 tillkom ett handelsavtal
mellan Sverige och Italien. Samtidigt avslöts
med Italien ett clearingavtal, enligt vilket
varulikviderna skulle — från svensk sida i
kronor och från italiensk sida i lire — insättas
på av clearingnämnden i Sveriges riksbank,
respektive det italienska clearinginstitutet,
Istituto Nazionale per i Cambi con 1’Estero, i
Banca d’Italia i Rom öppnade konton. Redan
efter fyra månader blev emellertid denna
uppgörelse satt ur kraft som en följd av
sanktionerna mot Italien. Under avtalstiden hade
Sverige importerat italienska varor för 6,9 mill.
kr., och exporten från Sverige hade haft ett
värde av 9,7 mill. kr. Under sanktionstiden
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
