Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Inlandsbanan med tvärbanor. Det sista ledet i statens järnvägsbyggnader fullbordat, av G. Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anläggandet av spåret, som har en längd av 54 km, forcerades, och spåret var trafikabelt redan år 1911.
Under det arbetet pågick med byggandet av Inlandsbanan, framstod allt tydligare, att banan icke kunde få den betydelse, som åsyftats, om icke den genomgående linjen kompletterades med förbindelsebanor till Norra stambanan.
Sedan mycket ingående undersökningar verkställts av järnvägsstyrelsen beträffande dels Inlandsbanans fortsättning från Vilhelmina till Gällivare, dels de ifrågasatta förbindelsebanorna, beslöto 1916 och 1917 års riksdagar icke blott, att Inlandsbanan skulle fortsättas ända upp till Gällivare förbi Stensele, Sorsele, Kasker och Jokkmokk utan även att följande tre tvärbanor skulle utföras, nämligen från Forsmo till Hoting (121 km), från Hällnäs över Lycksele till Stensele (167 km) och från Jörn till Gubblijaure (146 km). Samtidigt anvisades medel för arbetenas fortsatta bedrivande på Inlandsbanan från både söder och norr.
Minnessten vid Kåbdalis. — Foto M. Sjöbeck. Ur S. J:s Inlandsbanebroschyr.
Rälsbuss på Inlandsbanan. — Foto M. Sjöbeck. Ur S. J:s Inlandsbanebroschyr.
Med den av riksdagen antagna sträckningen beräknades Inlandsbanan från Vilhelmina till Gällivare enligt förkrigspriser komma att draga en kostnad av sammanlagt 30 150 000 kr. Enligt framlagd byggnadsplan skulle arbetet vidare bedrivas i sådant tempo, att hela banan skulle vara fullbordad år 1924. På grund av de genom kristiden oerhört stegrade priserna samt svårigheterna dels i budgethänseende, dels i anskaffandet av erforderlig arbetsstyrka och material för järnvägsbygget visade det sig, att tiden för arbetets slutförande måste komma att avsevärt förskjutas. Under sådana omständigheter fann järnvägsstyrelsen för sin del lämpligast, att arbetet inskränktes eller eventuellt helt avbröts, till dess bättre tider inträtt. Sålunda föreslog styrelsen redan 1919, att arbetena söderifrån skulle fortsättas blott till Storumans station — platsen i stort sett densamma som Stensele —, och år 1920, att arbetet på den från Gällivare kommande delen av banan skulle avbrytas, sedan banan framkommit till bron över Stora Lule älv. Varken Kungl. Maj:t eller riksdagen var emellertid med om att godtaga styrelsens förslag. I stället beslöts vid 1921 års riksdag, att arbetena skulle fortsättas både söderifrån och norrifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
