Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Linnean Society. 150 år den 24 maj 1938, av Arvid Hj. Uggla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNEAN SOCIETY
regerande monarker, sålunda konung Gustaf
av Sverige, kejsaren av Japan, konungen av
Belgien m. fl. Sällskapets möten hållas under
vinterhalvåret två gånger i månaden, varvid
föredrag i naturvetenskapliga ämnen
förekomma med åtföljande diskussion,
utställningar hållas m. m. Sällskapet utger
Träns-actions och Journal, båda delade i en
botanisk och en zoologisk serie, samt Proceedings.
Dess naturvetenskapliga bibliotek omfattar 50
—60 000 volymer. Om dess övriga samlingar
skall nedan talas i annat sammanhang. Efter
att tidigare ha flyttat omkring i olika förhyrda
lokaler i världsstaden blev sällskapet från 1857
inrymt i Burlington House, det bekanta, staten
tillhöriga komplexet vid Piccadilly, först i en
del av de lokaler, som nu disponeras av Royal
Academy of Arts (bekanta genom de årliga
konstutställningarna), men från 1873 i den
nybyggda flygel utmed Piccadilly, där det
alltjämt har sina magnifika lokaler.
Det är emellertid ej främst på grund av
Linnean Societys allmänt vetenskapliga
betydelse, som det för oss svenskar är av ett så
stort intresse, utan såsom vårdaren av vår
store Linnés vetenskapliga samlingar och
litterära kvarlåtenskap. Hur sällskapet kommit att
bli ägare av dessa samlingar är en för svensk
självkänsla föga uppbygglig historia,
berättelsen om hur genom svensk likgiltighet och
kanske illvilja ett stort nationellt värde tilläts
att gå förlorat för fosterlandet. Den skall här
i korthet återgivas.
När Carl von Linné den 10 jan. 1778 slutade
sin verksamma levnad, efter att de sista åren
genom ett slaganfall ha varit starkt nedsatt till
både kropp och själ, efterlämnade han ett
testamente, enligt vilket — med ändring i
tidigare dispositioner, som förbehållit sonen och
efterträdaren Carl den yngre de vetenskapliga
samlingarna — dessa skulle gå i arv på
samma sätt som hans övriga kvarlåtenskap. Då
änkan, Sara Lisa Moraea, vid denna tid visade
en alltmera utpräglat ekonomisk läggning —
hon hade tre ogifta döttrar, som hon var mån
att förse med hemgift —, voro samlingarna
redan då i fara att genom försäljning gå ur landet.
Den yngre Linné, för vars undervisning de
voro snart sagt oumbärliga, lyckades emellertid
med hjälp av boutredningsmännen komma till
en uppgörelse, varigenom han mot avstående
av sin del i jordegendomen erhöll faderns
herbarium — »det största världen skådat», enligt
dennes ofta upprepade försäkran — och övriga
samlingar. Redan vid detta tillfälle hade
emellertid en spekulant anmält sig, om vilken vi
strax skola höra mera, den stormrike engelske
naturhistoriske samlaren och
upptäcktsresanden sir Joseph Banks, känd bl. a. som deltagare
i James Cooks första världsomsegling. För
denna gång lyckades man emellertid undgå
antagandet av »Banks’ grymma anbud», som
Linné d. y. skriver till en vän. Åren 1781—
83 tillbragte denne på resor i utlandet för
att utbilda sig för skötseln av den lärostol han
ursprungligen ernått som en belöning åt
fadern för dennes förtjänster. Större delen av
denna tid tillbragte han i England, där han
mottogs med största artighet och välvilja, ej
minst av den nämnde Banks, och knöt
synnerligen värdefulla vetenskapliga förbindelser.
Omkring ett halvt år efter sin hemkomst till
fäderneslandet avled emellertid Linné d. y.,
den 1 nov. 1783, och därmed utgick ätten
på manssidan. Omedelbart uppstod nu
frågan om kvarlåtenskapen, vartill modern och
systrarna voro ensamma arvsberättigade och
varibland faderns samlingar och bibliotek voro
det förnämsta. En vän till familjen, medicine
adjunkten J. G. Acrel, erhöll fru Linnés
uppdrag att som boutredningsman söka realisera
dessa till förmånligaste möjliga pris, och denne
satte sig nästan omedelbart i förbindelse med
Banks genom en i London varande svensk.
Men Banks hade under mellantiden i sådan
grad ökat sina egna vetenskapliga samlingar —
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
