Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1938 - Linjen i Tredje rikets kyrkopolitik, av A. Nygren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättigheter icke skulle bli antastade. Snart nog
skulle emellertid Hitler slå in på en rakt
motsatt väg mot den från början proklamerade.
Det skedde först genom tillsättandet i juni
1933 av en »statskommissarie», som en tid
framåt utövade sin makt inom kyrkan med
polisens hjälp, avsatte ett flertal av kyrkans
ledare o. s. v. Det andra stora statsingripandet
skedde ungefär en månad senare, då Hitler
personligen lät engagera sig till förmån för »de
tyska kristnas» maktkamp, och detta till den
grad, att han, ehuru själv katolik, dagen före
de evangeliska kyrkovalen i radiotal lät
valmännen förstå, att det från statens synpunkt
vore önskvärt, att »de tyska kristna» komme
till makten inom kyrkan. Härmed var bräschen
skjuten, en rämna hade uppstått inom kyrkan,
och förhållandet mellan den nya staten och
kyrkan hade blivit stört. Ett litet
minoritetsparti inom kyrkan hade med statens hjälp fått
möjlighet att terrorisera kyrkan, och man hade
för första gången på allvar blivit ställd inför den
situationen, att staten av kyrkan kunde kräva,
att den skulle förändra sitt budskap, staten till
behag. »De tyska kristna» kunde med ett visst
fog påstå, att de representerade den nya statens
anda inom kyrkan och att den som ställde sig
i opposition mot dem vore att beteckna som
»statsfiende». Hitler hade dock i sitt radiotal
ordagrant uttalat: »Dessa krafter hos en
levande rörelse ser jag främst församlade
i den del av det evangeliska kyrkfolket, som
i ’de tyska kristna’ medvetet trätt in
på den nationalsocialistiska statens mark».
Det är värt att behålla i minne, att det var
detta dubbla statsingripande, som på allvar gav
upphov till den stora kyrkokampen, men
tilllika att bakom detta ingripande från statens
sida ej torde ha legat något fixerat
kyrkopolitiskt mål eller program. Det var ingen
bestämd linje, som här fullföljdes, utan det
föll sig helt enkelt så. Det är ju också lätt
att förstå, att de nya maktägarna, i saknad av
varje förståelse för kyrkans liv, när nu en
grupp inom kyrkan själv erbjöd sig att
genomföra de nya idéerna inom kyrkan och helt
ställa den till statens förfogande, menade, att
denna grupp förtjänade statens stöd. De, som
väsentligen bära ansvaret för det första årets
stora religiösa förvirring och splittring, äro »de
tyska kristna». Genom sin blotta existens gåvo
de anledning till statens ingrepp i kyrkan; ty
därförutan hade staten saknat
anknytningspunkt för en sådan aktion. Men å andra sidan
ha de också negativt givit impulsen till den
hedniska trosrörelsens mäktiga framträdande;
ty då »de tyska kristna» under den
nationalsocialistiska regimens första dagar under
åberopande av § 24 i partiprogrammet helt enkelt
ville »kommendera» alla in i kyrkan,
framtvingade detta en sammanslutning av mot
kyrkan och kristendomen oppositionella grupper i
den »tyska trosrörelsen». Att det just var »de
tyska kristnas» tvångsregemente, som gav
stöten till bildandet av denna nya »trosrörelse»,
är ett av flera denna rörelses ledare omvittnat
faktum.
Betyder nu detta, att det endast var en
olycklig tillfällighet, som gav anledning till att
striden fördes in i kyrkan? Om gruppen »tyska
kristna» icke funnits till, skulle kyrkan då ha
undgått sammanstötningen med staten?
Säkerligen icke. Den, som något känner den
nationalsocialistiska rörelsens inre dynamik, förstår
omedelbart, att en uppgörelse i ena eller andra
formen var ofrånkomlig. Den nationella
väckelsen hade gått fram över Tyskland nära nog
som en religiös rörelse. Det förtrampade tyska
folket hade rest sig och sökte en kompensation
i det egna folkets förgudande. Under
kyrkostridens första dagar nedskrev undertecknad
en karakteristik av rörelsens religiösa art och
innebörd, som sedan till alla delar erhållit sin
bekräftelse och varur därför här några satser
må anföras: »Det egna folket och den egna
nationella arten har i allra vidaste utsträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
