Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Amerika-Sverige - Kolonien Nya Sverige. Delawareminnets historiska bakgrund, av Ingvar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta blev emellertid annorlunda mot slutet
av koloniens historia. På 1650-talet lockade
Nya Sverige mera än förut, och från år 1654
berättar fortifikationsofficeren Lindeström, att
man numera kan »bekomma gott folk, ja,
mycket mer än man mäktar överskaffa, som
gärna vilja sig den resan företaga». Vid den
expedition han åsyftar medföljde sålunda över
300 personer, av vilka dock många dogo under
den besvärliga överfarten. Då Nya Sverige
upphörde att vara svenskt, översteg
nybyggarnas antal i varje fall 500; av dessa voro många
f. d. finnmarksinbyggare, vilka numera — och
även efter koloniens fall — voro mycket
hågade att fara till Amerika.
Av denna så starkt varierande befolkning
utgjordes en del, som redan antytts, av
tjänstemän och soldater, nödvändiga för förvaltningen
och skötseln av kompaniets affärer samt för
koloniens tryggande mot indianer, holländare
och engelsmän. Det fanns vidare hantverkare,
vilka mest arbetade för nybyggarnas och
kompaniets behov; en tid hade man drömt om att
kunna utföra timmer, träfat och annat i stor
skala, men därav blev intet. Huvuddelen av
befolkningen var dock jordbrukare, vilka kunna
uppdelas i »frimän», som arbetade för egen
räkning eller under vissa villkor för
kompaniets, och arbetare eller »slavare», d. v. s.
deporterade eller sådana som frivilligt givit sig
under kompaniet och voro dess arbetare, ett
slags livegna, skulle man kunna säga, dock ej
på livstid. Nybyggarna ägnade sig dels åt
jordbruk och boskapsskötsel, som de voro vana
från hemlandet (kreatursstammen hade till en
del ditförts från Sverige), dels »planterade» de
tobak på de olika plantager, som efter hand
anlades på flera ställen. Det växte upp en rad
små byar kring de skansar, som byggdes och i
bästa fall bestyckades med ett par kanoner.
Bland orterna i Nya Sverige kunna nämnas
Christina (vid nuv. Wilmington), Nya Elfsborg
(på östra stranden av Delaware; i icke svenska
källor ibland benämnt Helsenborgh), Upland
och Nya Göteborg vid bifloden Schuylkills
utlopp i Delaware (vid nuv. Filadelfia); andra
orter buro namnen Nya Korsholm, Mölndal,
Wasa, Finland. — De produkter, som
kompaniet i första hand litade till för inkomster, voro
skinn, som förvärvades från indianerna i
utbyte mot metkrokar, tyg, kopparkittlar och
andra eftersökta artiklar, samt tobak, som man
att börja med hade uppköpt men snart började
odla; på denna vara hade kompaniet mot slutet
av Nya Sveriges tillvaro monopol i Sverige.
Det ekonomiska utbytet av företaget svarade
emellertid aldrig mot förhoppningarna, och den
svenska drömmen att sätta i gång en
vinstgivande silkesmaskuppfödning kom aldrig
utöver instruktionens stadium.
Den lilla svenska kolonien var också hårt
trängd. Förhållandet till indianerna var
visserligen relativt gott, i varje fall bättre än
holländarnas, och Nya Sveriges historia är fri från
blodiga våldsåtgärder mot de infödda. Men
holländarnas stora koloni sträckte sina utlöpare
ända ned till de svenska nybyggenas
omedelbara närhet. På Delawares (»Sydflodens»)
östra strand, mittemot och något ovanför
Schuylkills mynning i huvudfloden, låg deras
Fort Nassau, som fanns redan vid svenskarnas
ankomst och då någon tid hade varit ett
stridsäpple mellan holländare och engelsmän. På
västra stranden, nedom Christina skans, lät den
holländske guvernören Pieter Stuyvesant
uppföra Fort Casimir år 1651. Tvister med
holländarna läto tidigt förmärka sig och blevo mot
slutet av Printz’ guvernörstid ganska
allvarliga. Då Rising kom med den tionde
expeditionen från hemlandet (1654), gjorde han en kupp,
tog Fort Casimir, döpte om det till Trefaldighet
och lät utvidga befästningarna. Men
holländarna innehade ännu Fort Nassau, och deras
huvudland, Nya Nederland, var ej långt borta.
— De olika nationaliteternas landanspråk,
rättsligt baserade på lättvindiga köp från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
