Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Amerika-Sverige - Den nordamerikanska litteraturen och Sverige, av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A M ERIK A—S V ERI GE
dunkla den». Men Irvings och Coopers
efterföljare, J. K. Paulding, J. P. Kennedy, Horace
Smith o. s. v., slogo icke an, och på det hela
taget ebbade amerikanismen ut under
1840-talet. I konkurrensen om vår uppmärksamhet
segrade nya riktningar: i viss mån den alltmer
socialt betonade engelska med Dickens och
Thackeray men framför allt de moderna
franska, representerade av Hugo, George Sand,
Eugène Sue, Alexander Dumas o. s. v.
Med 1850-talet stego Amerikas aktier. Den
svenska liberalismen hade då sin sommar. Den
var delad i två läger, ett radikalare, som
framför allt hämtade sina impulser från den
franska litteraturen, och ett anglosaxiskt-moraliskt.
För det senare verkade främst politikern och
tidningsmannen Carl Fredrik Bergstedt och
Fredrika Bremer. »England och Amerika, icke
Frankrike, måste bli våra föredömen», skrev
hon. De starka intryck hon mottagit i Amerika
gjorde henne till en övertygad och energisk
ivrare för dess litteratur, som utan tvivel låg
henne ännu varmare om hjärtat än den engelska.
Med smittande entusiasm skildrade hon
»Hemmen i den nya verlden» (1853—54), var
outtröttlig i att arbeta för översättningar av
amerikansk vitterhet och hjälpte själv till med dem.
Thecla Knös tolkade dikter av Bryant, Emerson
och Longfellow; Bergstedt gav plats för
amerikanska romaner och berättelser i
Aftonbladet och S. A. Hedlund i Göteborgs
Handels-och Sjöfartstidning. En ojämförlig framgång
vart Harriet Beecher Stowes »Onkel Toms
stuga» (1852; 22 uppl.). Unitarismens apostel,
W. E. Channing, hade översatts redan
årtiondet förut, nu följde även den amerikanska
transcendentalismens främste, R. W. Emerson,
med tre arbeten — hans inflytande har vuxit
oavbrutet efter 1900-talets inbrott —, den
rebelliske puritanen romanförfattaren Nathaniel
Hawthorne och den av Fredrika Bremer varmt
förordade Catherine Sedgwick m. fl. Mest
uppmärksammad av denna tids amerikaner
blev H. W. Longfellow, som bèsökte Sverige
1835 och översatte Tegnér. Hans roman
»Hy-perion» försvenskades 1853, eperna
»Evange-lina» och »Hiawatha» 1854—56. Hans
popularitet har icke minskats; många nya
epostolkningar ha följt, en stor samling »Valda dikter»
(1892) utgavs av hans beundrare Hjalmar
Edgren, den outtröttlige översättaren, som
redan 1878—79 skänkte oss en rikhaltig antologi,
»Ur Amerikas skönlitteratur». Ingen
amerikansk skald är så rikt översatt till vårt språk
som Longfellow. Även om man icke på
1850-talet fick göra bekantskap med ett tillräckligt
representativt urval ur den samtida
nordamerikanska litteraturen för att kunna till
fullo uppskatta dess första stora epok, lärde
man likväl känna en betydande och mångsidig
alstring, som väckte mycken anklang. Irving
och Cooper hade varit isolerade företeelser i
sin tid och miljö, de kommo som flyktiga
gäster. Det var i stället denna Emersons, Beecher
Stowes, Hawthornes, Longfellows och Edgar
Allan Poes generation, som gjorde amerikansk
litteratur bofast här. Sedan deras tid har det
aldrig saknats amerikaner i vår bokmarknad,
och flera gånger ha de trängt fram i
förgrunden, tävlande med de andra stora litteraturer,
som gjorde sig gällande: engelsk, fransk, rysk
och tysk. Huruvida denna litteratur utövat
inflytande på vår egen är ytterst vanskligt att
säga, då det icke föreligger någon undersökning
alls om dess mottagande och verkan här. Helt
nyligen har man emellertid funnit, att Viktor
Rydberg i sin dikt »Den flygande holländaren»
står i skuld till skalden J. G. Whittier för ett
och annat i dennes ballad »The dead ship of
Harpswell». I vissa kretsar var man på
1860-och 1870-talet så intresserad av denna
älskvärda och finstämda, idyll- och balladlyrik,
att det ingalunda är osannolikt, att den
påverkat vår.
Det kan tyckas egendomligt, att Poe icke
översattes på samma gång som sina jämnåriga.
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
