Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Amerika-Sverige - Stiltendenser inom amerikansk film, av Gösta Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A M ERIK A—S V ERI GE
bekostnad av spirituell utformning eller
väl-spunnen intrig. Och tacksammare och mera
villigt läraktiga elever än Hollywoods
filmproducenter har England aldrig kunnat önska sig.
Till amerikanernas hypertekniska och
genom-standardiserade rutinmässiga tillvaro bar
thrillern med sig en fläkt av äventyr och romantik,
en romantik, som amerikanerna snabbt lärde
sig älska därför att den blommat ur det som de
trodde vara deras egen spännande tillvaro.
Alla dessa inflytanden från olika länder,
alla dessa linjer, som en gång dragits upp
med rent konstnärliga ambitioner (utom
möjligen thrillern) och gjort sitt inträde i filmen
under konstens ystert fladdrande baner, ha
jämsides med den tekniska utvecklingens
fulländning smälts samman till en filmstil, som kan
räkna U. S. A. som sitt moderland men som
alla europeiska länder göra sitt bästa i att
efterlikna — i den fåvitska tron, att de genom
den skola erövra världsmarknaden för sina
alster. Man kan numera inte längre på samma
sätt som förut tala om en tysk, fransk, rysk
eller svensk filmstil. Man kan bara tala om
en amerikansk filmstil samt svenska, tyska,
ryska, franska och alldeles speciellt engelska
försök att dra det bästa ur den för att fylla
egna behov. Till och med de numera eljest
fjärran från filmfronterna arbetande ryssarna
ha under de senaste åren starkt påverkats av
denna amerikanska stil. De ha gjort både
revyfilmer, cirkushistorier och fotbollsfilmer,
direkt kopierade efter förebilder från
Hollywood.
Denna sedan några år tillbaka aktuella
amerikanska filmstil kan man karakterisera på
följande sätt. Innehållet utgöres av en
spännande men psykologiskt ytlig handling, som är
byggd på två—tre dominerande huvudroller, i
vilka mycket populära men relativt
opersonliga skådespelare med stark vitalitet men utan
utpräglad karaktär kunna få briljera med sina
olika utförsgåvor och i vissa väl utnyttjade
miljöer. Jeanette MacDonald får t. ex. briljera
med sin sång och charm, Clark Gable med sina
tag som »he-man», Joan Crawford med sin
apparition och nakna rygg, andra med sin
profil, lasso, replikkonst, mörka blick,
maskeringsförmåga, kusliga röst eller förtrollande förmåga
att i rätta ögonblicket sticka handen i fickan
efter den osäkrade revolvern.
Hela detta »innehåll» — vars andliga värden
ju gå tillbaka till hängmattsromanen, thrillern
och sista extranumret av middagstidningen med
rättegångsreferat, societetsskvaller och
putslustigt olitterära kåserier — har sedan stöpts i
en effektiv och slagkraftig form,- en kärv och
kallhamrad modern reportagestil, där allt
oväsentligt skurits bort eller skurits ned till ett
minimum. Denna reportagestil — något mera
adekvat ord finns tyvärr inte — är först och
främst påverkad av den moderna
journalistiken, och då givetvis alldeles speciellt av den
amerikanska, men den har även mottagit starka
inflytelser från den moderna bildkonsten, som
i Amerika nästan utvecklats till en form av
journalistik. Denna amerikanska bildkonst,
som genom de stora vecko- och
månadsmagasinen förs ut över hela världen, har
otvivelaktigt i de flesta europeiska länder till stor del
brutit vägen för en ny bilduppfattning. Inte
minst är detta fallet med Sverige, där både
pressens och reklamens illustrationsmaterial
och fotokonsten i allmänhet under de senaste
tio åren så väsentligt ändrat karaktär.
Amerikanerna ha själva medvetet inriktat
sig på att skapa just en effektiv och slagkraftig
reportagestil för sina filmer, och så kan en film,
när det verkligen lyckas, bli som en smash,
som hårt träffar publiken på en oskyddad punkt
— och som publiken därför accepterar och alltså
reagerar för på önskat sätt.
När en amerikansk filmproducent däremot
försöker vara ambitiös, vilket numera faktiskt
sker påfallande ofta och varje gång under
energiska trumpetstötar, behåller han den yttre
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
