Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6. Juni 1938
- Amerika-Sverige
- Amerikansk inverkan på svensk konst, av Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AMERIKANSK INVERKAN
PÅ SVENSK KONST.
Att Förenta Staterna skulle haft någonting
att giva åt Sverige i fråga om konst förefaller
som ett onödigt problem att diskutera. I konst
har väl strömmen alltid gått från Europa till
Amerika och icke tvärtom? Redan de första
nybyggarna förde med sig sina hemlands
byggnadsseder. De svenska t. ex. kommo med den
knuttimrade stugan. Senare, på 1800-talet,
under den väldiga nybildning, som då ägde
rum av stater och städer i Amerika, var det
naturligtvis importerade europeiska stilar, som
kommo till användning, och de amerikanska
ledande arkitekterna studerade vid europeiska
konstskolor, särskilt vid »Beaux Arts» i Paris.
Nu äro Europas 1800-talsstilar i hög grad
slaviskt historicerande, och denna egenskap
återvänder givetvis i Amerika också. Men därvid
kommer något för U. S. A. karakteristiskt i
dagen: Stilefterbildningen sker med en större
iver, ja, den får en inre mening på ett annat
sätt än i Europa. Ingenstädes frambringar
klassicismen så många grekiska tempelfronter som
i Amerika, de ge stämpeln av renlärig
republikansk anda åt statsbyggnader. Parlamentshuset
i varje stat får alltid en stor romersk kupol
lik Capitoliums i Washington. Ingenstädes
framfödde romantiken så trofast gotiska
kyrkor. Ja, så ivrig är medeltidsromantiken i
Amerika, att man byggde kaserner i gotik,
föreställande sig regementena som stolta
medeltidsriddare bakom tinnade murar. Nu måste
vi bekänna, att denna för nutiden
svårbegripliga fantasi för all del var levande i Europa
också, t. ex. hos oss, där flottans varv på
Djurgården omgives av en gotisk enceinte, där
Kastellholmens salutbatteri är en
medeltidsartad leksaksfästning och kasernen på
Skeppsholmen en imitation av Viks 1400-talsslott.
Men amerikanerna voro intensivare och odlade
gotik i kaserner ända fram till 1900-talet. Man
begriper hur äkta amerikanskt detta är, då
man minnes Tom Sawyer och Huckleburry
Finn, då de skulle rädda negern ur fängelset.
Det gick ej an att utan vidare släppa ut honom,
som hade varit lätt gjort, han måste först kasta
ut tenntallrikar med mystiskt chifferspråk
inristat, på det att allt måtte gå ordentligt till i
enlighet med förebilden i »De tre musketörerna».
I allt detta röjer sig ett naturligt behov hos
amerikanen att skapa en omgivning med lika
mycket räfflade kolonner och spetsiga torn,
som det gamla Europa har. Den vite mannen
behöver ett visst kvantum av detta för att
känna västerländsk kulturatmosfär i näsan. Vi
ha det gratis sedan sekler och årtusenden.
Amerikanen måste skapa det åt sig.
Det är klart, att med den mentaliteten hos
amerikanerna kunde de icke verka inspirerande
på europeisk konst inom de sköna konsterna i
ordets traditionella bemärkelse: skulptur,
måleri, monumental arkitektur. Men, de ha
uppfunnit former på andra områden än de i ordets
vanliga bemärkelse arkitektoniska. I
segelfartygsbygget, där de skapade den snabba
clippertypen, i ångbåtsbygget, där svensk-amerikanen
John Ericsson genom sin propeller möjliggjorde
en smäcker, förfinad fartygskropp, smidig som
en fisk i vatten, i stället för de gamla skroven
med stora hjulhus på sidorna, som lånat
sin form från lastvagnar. Är icke detta en av
1800-talets största formrevolutioner? Och hur
skickelsediger, när man betänker, att den i
ångbåtarna alltmer framträdande rent
nyttomässiga formen småningom, erkänt, inverkat på
husarkitekturen och möbelarkitekturen.
Särskilt är detta tydligt nu, då funktionalistiska
hus segla omkring i det böljande
Ladugårdsgärde, lika förstenade atlantångare. Man kan
invända, att John Ericsson var värmlänning och
att han arbetade i London. Ja. Men hans idéer
blevo först accepterade av amerikanerna, och
hos dem blevo de formskapande. Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0452.html
