Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Gustaf V:s regering. En epok av djupgående politiska nydaningar, av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF V :s REGERING
parlamentariske monarken i ty fall gjort eller
underlåtit är särskilt svårt, därför att oavsett
representationsplikten det mesta och kanske
bästa av hans verk utföres under hand.
Så har också varit fallet med vår åttioårige
konung. Ingen, utom möjligen någon enstaka
festtalare, tillskriver Gustaf V personligen äran
av ångfärjeförbindelsen Trelleborg—Sassnitz,
av regeringsrättens tillkomst, av
folkpensioneringen eller elektrifieringen eller
jordbruks-hjälpen, än mindre av det industriella
uppsvinget, det stegrade välståndet, den
ekonomiska nivelleringen, av motoriseringen,
funkis-husen, av våra moderna bekvämligheter och
världsbekanta konstindustri. De kunna sägas
falla utanför hans personliga verksamhetssfär,
även om man har rätt att antaga, att han med
tillfredsställelse genom sin namnunderskrift
bekräftat beslut om en snart sagt otalig mängd
av nyttiga företag.
Det finns emellertid ett stort reformkomplex,
till vilket kung Gustaf, som åtskilliga andra
av sina kolleger, intagit en vida mer
intresserad ställning. Det gäller statsskickets
utveckling. Man skulle härom kunna säga, att
han icke hindrat den, och för att göra en
kanske något djärv men väl i stort sett riktig
generalisering: att han icke velat hindra
demokratiseringen — rösträttens utsträckande till
alla folklager — och ej kunnat hindra par
la-mentariseringen — regeringsmaktens alltmer
fullständiga frikoppling från konungens
personliga uppfattning och vilja.
Om sålunda mycket hänt under konungens
regering, som han icke lagt sig i, och
åtskilligt, som han ej hindrat, finns det emellertid
ytterligare annat, som han kraftigt befordrat,
och något, som han själv skapat. Det kan vara
skäl att redan här påminna om detta, och det
skall strax ytterligare framhållas. Först skall
emellertid statsskickets omdaning under
1910-talet bli föremål för en något utförligare
skildring.
När konung Gustaf vid Oskar II :s död den
8 dec. 1907 uppsteg på Sveriges tron, var han
49 år gammal och ägde stor och mångsidig
erfarenhet av regentens verksamhet i ett
konstitutionellt och ett parlamentariskt styrt rike.
Det senare, Norge, hade blott två år tidigare
brutit sig ut ur unionen efter att sedan 1884
haft en strikt men något nymornad
parlamentarisk regim, åvägabragt under öppen strid
med konungamakten. I Sverige var detta
styrelsesätt på väg att slå igenom.
Koalitionsministären Lundeberg hade praktiskt taget
helt varit en riksdagens regering. Valet på
hösten 1905 gav till resultat en klar
vänstermajoritet i Andra kammaren. Kungen kallade
det liberala partiets främste man, Karl Staaff,
till statsminister. Ett voteringsnederlag i
Första kammaren i maj 1906 gjorde emellertid
slut på den första vänsterministärens tillvaro.
Dess ledare hade därvid förgäves begärt
kungens medgivande till riksdagsupplösning
och skilts från honom och hans son i en för
framtiden illa varslande stämning. Arvid
Lindman blev nu statsminister i spetsen för en
moderat högerministär. På våren 1907 löstes
rösträttsfrågan i stort sett enligt hans
regerings förslag.
Vid alla dessa avgöranden hade kronprinsen
om ej av annat skäl så på grund av Oskar II :s
höga ålder väl så mycket som denne
representerat kungamakten. Mer än sin fader var han
en realiteternas man, med klart medvetande
icke blott om sina förpliktelser utan även om
möjligheterna att uppfylla dem i förändrade
förhållanden. Skillnaden mellan far och son,
mellan förr och nu, markerades utåt på ett
särskilt tydligt sätt genom Gustaf V:s vägran
att låta kröna sig; en välberäknad symbol för
den enkla, sakliga och folkliga monarki, som
nu skulle taga sin början. Det valspråk Gustaf
V tog, lyder: »Med folket för fosterlandet».
Man torde ha rätt att häri inlägga ett på
förhand givet om ock något obestämt löfte om
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
