Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Organisationer till skydd för auktorsrätten. Kongress i Stockholm av författar- och kompositörskonfederationen, av Eric Westberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AU KTORSRÄTT
gressen i Stockholm kommer att diskutera
detaljer i det uppgjorda »programmet» för den
blivande Brysselkonferensen. Bland övriga
frågor, som komma till behandling, må nämnas
frågan om inrättandet av ett internationellt
informationsinstitut för musikaliska och
litterära verk, förhållandet mellan den kulturellt
syftande musiken och underhållningsmusiken,
clearingfrågor, förhållandet mellan tonsättarna
och exekutörerna, skyddsfristens längd, skydd
mot förvanskning av fria verk etc.
Mellan Bernunionen och konfederationen
existerar naturligtvis intet skriftligt eller
kon-traktsmässigt förhållande. Men ett visst
samband finnes likväl. Bernunionen utgör den
instans, som så att säga teoretiskt lägger
grunden för auktorsrätten, konfederationen är det
organ, som omsätter teorierna i praktiken.
Konfederationen strävar följaktligen efter att
söka åstadkomma likartade praktiska och
ekonomiska resultat i de olika länderna, d. v. s.
likartad värdesättning av rättigheterna i de
länder, vilkas organisationer anslutit sig till
konfederationen. För att belysa detta
konfederationens arbete må några ord om Stims och
Stils verksamhet nämnas.
Stim utkräver avgifter av alla, som i
förvärvssyfte utföra musik offentligt,
restauratö-rer, konsertgivare, biografägare, radio,
kafé-idkare, dansbaneägare, folkparker m. fl.
Dessa medel skola sedermera fördelas och
sändas till de in- och utländska
tonsättare, bearbetare, författare och
musikförläggare, vilkas verk kommit till utförande
hos de olika företagen. Varje verk
taxeras med hänsyn till tidslängd,
instrumentbesättning m. m. Musikförbrukaren har
skyldighet utom att erlägga den fixerade
avgiften — beräknad i procent på influtna
entréavgifter eller bestämd till fixa månatliga belopp
och medförande rätt till nyttjande av hela
den in- och utländska skyddade repertoaren
— att lämna uppgifter på vilka musikverk,
som kommit till utförande.
Uppgiftsskyldigheten förenklas, då musikutförande
förekommer medelst mekaniska instrument, och
bortfaller, då endast radiohögtalare användes.
Uppgifterna bearbetas statistiskt medelst
moderna statistikmaskiner (hålkortssystem), och
med ledning av de statistiska resultaten
fördelas de influtna medlen.
Stil inkasserar på liknande sätt avgifter från
producenterna av grammofonskivor och
tonfilm och fördelar dessa inkomster på samma
sätt.
Detta arbete är självfallet mycket omfattande
och skulle bli synnerligen kostsamt, om icke
den moderna kontorstekniken förenklade
problemen.
Det är dock naturligt, att de
praktisk-orga-nisatoriska detaljerna upptaga betydande del
av konfederationens program under
kongresserna. Arbetsmetoderna kunna alltid
fullkomnas, förenklas och förbilligas, och varje
organisation liksom konfederationen har till
arbetsmål att tillse, att de inkasserade beloppen
med minsta möjliga avbränningar komma de
skapande konstnärerna till godo utan egen
förtjänst för organisationerna.
Motståndarna till upphovsmannarätten —
sådana finnas även utanför musikförbrukarnas
led — bruka ofta åberopa Leo Tolstoj, som lär
ha yttrat, att det andliga arbetet skänker i
sig självt tillräcklig lön och att följaktligen
hela den apparat, som utvecklats kring
auktorsrätten, icke skulle gagna skapandet
utan snarare lända skaparkraften till ondo.
Beaumarchais yttrade dock redan för 150 år
sedan: »Man har rätt, äran är tilldragande;
men man glömmer, att för att kunna njuta av
den endast ett år dömer naturen oss att äta
middag 365 gånger.» Eric Westberg.
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
