Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Biogeografiska världsproblem. Florans och faunans härkomst på isolerade områden, av Nils Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGEOGRAFI
djurvärld gavs 1916 av den amerikanske
zoologen Crampton i ett stort arbete över snäckor
på Tahiti. Han behandlar endast ett släkte,
Partula, som har åtta arter på ön, uppdelade
på en mängd varieteter. Dessa snäckor leva
på eller under vissa träd, som växa i de djupa,
varma och fuktiga dalarna. Ryggarna mellan
dalarna äro kalla och sakna träd och buskar,
således alldeles olämpliga lokaler för så
granntyckta snäckor. Särskilt intressant är P. nodosa,
av vilken en viss form blott finnes i två dalar
på öns sydvästra del, skilda från varandra av
ett par mindre raviner, som alldeles sakna
Partida på grund av sin skuggighet och andra
olämpliga förhållanden (bild 1). Denna form
skulle, enligt Crampton, likväl ha spritt sig
tvärsöver de mellanliggande dalarna och
kammarna för att komma från den ena lokalen till
den andra, en förmodan, som synes föga rimlig.
Tänker man sig ön upplyftad till högre nivå
över havet, så förena sig de djupt nedskurna
dalgångarna utåt till bredare dalstråk.
Förekomster, som ej ha inbördes sammanhang,
kunna blott ha uppnåtts från en tidigare
gemensam dalmynning. Vid öns fortsatta
sjunkande har beståndet delat upp sig och vandrat
uppåt sidodalarna, och så har den nämnda
formen kunnat uppnå två helt skilda förekomster
i var sin dal; andra varieteter ha på liknande
sätt invandrat till sina speciella förekomster
(bild 1). Mellan de förstnämnda dalarna ha
sedan utbildat sig yngre ryggar och raviner,
som aldrig blivit koloniserade av snäckorna.
Tankegången är densamma, som v. Ihering
följt, då han i mynningen av skilda
sydamerikanska flodsystem finner identiska
estuarie-mollusker och därav sluter, att dessa floder
haft en gemensam mynning men åtskilts genom
en transgression (stigning) av havet. Det visar
sig sålunda, att faunans utbredning på Tahiti
förutsätter en fortgående sänkning av ön. En
nutida transport dit (eller till andra öar) av
släktet Partula. som har en vidsträckt utbred-
Bild 1. Partula nodosa, dess utbredning på s. v. Tahiti
och spridningsvägar (heldragna enl. Crampton,
prickade enl. förf.). Efter Crampton.
ning över Stilla havet, men blott på de bergiga
öarna, ej på atollerna, är utesluten bl. a. på
den grund, att samtliga arter leva först långt
innanför själva strandzonen, som ej erbjuder
den vegetation, de nödvändigt fordra.
Det för Pacifikområdet så karakteristiska
mollusksläktet Partula saknas däremot på
Hawaiiöarna, som ha en mycket egenartad
fauna särskilt av landsnäckor, väl utforskad
liksom växt- och djurvärlden i övrigt tack
vare främst Bernice Pauahi Bishop Museum i
Honolulu, grundat 1889 av mr. Bishop till minne
av hans hustru, den sista direkta avkomlingen
av Hawaiis kungar. Rikliga fonder ha donerats
till forskningen vid denna institution, på senare
år av de stora ananas- och
sockerodlingsföre-tagen. Alltsedan 1900 har där bedrivits en
energisk verksamhet till utforskandet av Stilla
havets övärld. Det är också hög tid, att
detta arbete kommit till stånd, ty den inhemska
naturen går överallt sin undergång till mötes,
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
