Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Blodgivarecentraler. Blodtransfusionen organiseras, av Erik Sköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLODGIVARECENTRALER
Blodtransfusion på sjukhus i Stockholm.
mar på mottagaren, såsom syfilis, malaria och
en del astmatiska tillstånd. Det uppstod därför
ett behov av blodgivarecentraler,
sammanslutningar av personer, villiga att lämna blod och
som undersökts beträffande sina
blodegenskaper och sitt hälsotillstånd.
Även ur andra synpunkter gjorde sig detta
behov gällande. Sålunda berättar Farjot, att
en sjukhuschef i en mindre fransk stad 1931
stämdes av en amerikan med
skadeståndsanspråk på 1250 000 francs, därför att hans
hustru, som underkastats kejsarsnitt, måst
vänta fyra timmar, innan lämplig blodgivare
hunnit skaffas, och sedermera dött.
I London bildades redan 1917 en
sammanslutning av äldre scouter, medlemmar av Röda
Korset och en del andra ideella föreningar,
som voro villiga att uppträda som blodgivare,
och denna Blood Transfusion Service
förmedlade år 1937 5 185 transfusioner; antalet givare
var 2 475. De anslutna personerna lämna blod
utan ersättning. I Holland och i Italien har
frågan lösts på ungefär samma sätt.
I New York uppstod efter världskriget flera
agenturer för blodgivare, ofta med spekulativt
syfte. De råkade småningom i vanrykte, då
felgrupperingar förekommo, det hände till och
med att opålitliga medlemmar bytte
registerkort och ändrade uppgifterna på dessa. 1930
centraliserade därför The
Department of Health of
New York City alla dessa
byråer och upprättade ett
centralregister på
samtliga givare. Dessa måste
försäkra, att de ej haft
syfilis, malaria,
tuberkulos, astma, hjärtfel eller
voro hemfallna åt
missbruk av sprit eller
narkotika. Noggranna
kontrollundersökningar företagas med några
månaders mellanrum, och blodtransfusionen
honoreras med 14—35 dollars.
Städtisches Gesundheitsamt i Wien utsänder
listor på lämpliga givare till de olika
sjukhusen. I fråga om förundersökning tillämpas i
stort sett samma principer som i de förut
omtalade storstäderna. Kontroll sker var tredje
månad. Då man även här haft tråkiga
erfarenheter av falsk legitimation, ändring av data för
Wassermannundersökning etc., förses varje
givare enligt Corvin med en liten bok,
innehållande en del upplysningar till givaren,
undersökningsresultaten samt passfoto. I de
upplysningar, som avses för givarna, har man för
att säkerställa sig mot eventuella
skadeståndsanspråk påpekat, att en viss om också obetydlig
operationsrisk förefinnes för givaren, vilken
denne själv får ikläda sig.
Redan 1924 voro barnmorskeeleverna i Paris
ivrigt verksamma för frivillig blodtransfusion.
1928 organiserades La transfusion sanguine
d’urgence, avsedd att anlitas i nödfall, då
anhöriga till mottagaren ej kunde ställas till
förfogande. Kontroll sker på tre av varandra
oberoende laboratorier. Det uppges, att man på
sina håll i Paris ej drager sig för att taga 400
cm3 blod i veckan från samma givare. Det
lär finnas två personer, som sålunda lämnat
blod över 900 gånger utan att taga skada därav.
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
