Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Vår stenålder i ljuset av de senaste årens forskningar, av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN ÅLDERN
västra och nordvästra kust. Där ha enstaka
arter av sista mellanistidens fauna och flora
med säkerhet lyckats »övervintra», och det
synes nu icke vara helt uteslutet, att även
människor gjort detsamma. Det har t. o. m.
framkastats en förmodan, att lapparna skulle
vara deras ättlingar och sålunda sitta i vårt
land med äldsta hävd. En noggrann datering
av de delvis till typerna mycket ålderdomliga
fyndslag, som man flerstädes iakttagit på
halvöns nordligaste delar, först i Norge men senare
också i svenska fjälltrakter, har dock ännu ej
blivit möjlig.
För större delarna av vårt land måste i alla
händelser den söderifrån komna
benålderskul-turen ha lagt grunden till bebyggelsen. Och
det har redan nämnts, att rester av dess
speciella, för jakt och fiske väl lämpade
redskapsförråd befunnits leva kvar hos oss långt efter
det att deras motsvarigheter inom stora delar
av Danmark undanträngts av de nya former,
som kjökkenmöddingarnas, megalit- och
jordgravarnas civilisationer förde med sig.
Någorlunda ren kjökkenmöddingkultur spåras i vårt
land på sin höjd längs Bohusläns och Skånes
kuster. Megalitfolket kan som nämnt tänkas
ha trängt fram både över Kattegatt till
Bohuslän och över Öresund till Skåne. Ännu för
några årtionden sedan räknade man
företrädesvis med att uppodlingen av landets övriga
delar försiggått genom successiv spridning från
dessa våra äldsta megalitbygder.
Gånggrifterna fördela sig ju över större
områden än dösarna, hällkistorna äro än talrikare
och än mer spridda. Men man har också
börjat räkna med en annan kulturfaktor,
»båtyx-kulturen». Vid samma tid, då ett jordgravfolk
erövrade det inre av Jylland, ha inom Sverige
uppenbarligen försiggått märkliga händelser
av delvis likartad natur. Det föreligger en
påtaglig överensstämmelse mellan den jylländska
jordgrav- och den svenska båtyxkulturen men
också tillräckligt stora skillnader för att tvinga
Kärl från enmansgrav, Skättilljunga, Västra Vrams
socken, Skåne.
oss till att hålla dem tydligt isär. Den svenska
bär sin lokalprägel, den jylländska sin.
Det har naturligtvis synts ligga närmast till
hands att även i detta sammanhang tillämpa
den gamla, i så många andra fall gjorda
iakttagelsen om Danmarks stora roll som
förmedlare av kulturgåvor från kontinenten till vårt
land. Men man kan ej helt frånse, att medan
den i så fall givande parten är västdansk,
måste den mottagande betraktas som
företrädesvis öst- och sydsvensk. Utanför Sverige
finner båtyxkulturen sina närmaste
motsvarigheter i sydvästra Finland. Ser man närmare
efter, bero överensstämmelserna mellan svenskt
och danskt nog på att både den jylländska och
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
