Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1938 - Strömstyrkan i blixten, av Harald Norinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLIXTENS STRÖMSTYRKA
let, varför framstående fysiker mera sporadiskt
och på så tidigt stadium i fysikens utveckling
kommo att syssla med problemet om blixtens
strömstyrka.
Redan Arago beräknade, att en åskledare av
järn, vilken skulle äga förmågan att leda hela
blixtströmmen utan att smältning inträder, bör
ha ett tvärsnitt av 144 mm-. Utgick man från
dessa värden och beaktades det lägre
motståndet, exempelvis hos en ledare av koppar, ledde
beräkningarna till en tvärsnittsarea av cirka
70 mm2 för koppar. Dessa relativt grova
tvärsnittsareor ha anmärkningsvärt nog tagits till
utgångspunkt för normer, som på sina håll
nyligen fastställts i fråga om dimensioner hos
ledningsmaterialet i åskledare. En fråga av
största betydelse, icke minst ur kostnads- och
montagesynpunkt, är, huruvida sådana
ledningsdimensioner verkligen äro de minsta, som
man utan risk kan använda i ett
åskledaresystem. Är så icke fallet, innebär
överdimensioneringen uppenbart ett onödigt slöseri med metall
och fördyrar avsevärt anläggningarna. Det är
likväl först genom exakta mätningsmetoder,
som man kan erhålla utgångsvärden för en väl
avvägd och säker beräkning av dimensionerna
i åskledare. Härvid är det av största vikt att
känna icke blott strömstyrkans högsta värden i
blixturladdningarna utan även strömmens
förändring med tiden. Den totala varaktigheten
hos strömmen spelar i detta hänseeende en
avgörande roll.
De första försöken att experimentellt
bestämma blixtströmstyrkan genom mätningar
utfördes av F. Pockels. Han använde strömmens
magnetiserande verkan på basaltstycken. En
stav av denna bergart, som befinner sig i
närheten av en tillräckligt stark strömkälla,
mag-netiseras av det från strömmen utgående
magnetiska fältet. Ur den i staven kvarstående
magnetiseringen kan man under vissa
förutsättningar beräkna strömmens styrka. Pockels
beräknade ur tre av blixten magnetiserade
basaltstycken, att strömstyrkorna måste ha
uppgått till värden på 6 450, 10 800 och 6 000 ampere.
Senare bestämde han med samma metoder
och med hjälp av några basaltstavar, som
utlagts i närheten av en åskledare på Monte
Cimone i Apenninerna, att den starkaste
blixten, vilken träffat åskledaren, haft en
strömstyrka på 11 000 ampere.
En intressant tillämpning av blixtens
magne-tisering på basalt har utförts av M. Töpler. Han
undersökte vissa klippområden i Sachsiska
Schweiz, där basalt förekom. När han gick över
trakten i fråga med en kompass, så gav denna
genast utslag på grund av starkare
magnetise-ring i närheten av de områden, som träffats
av blixten. Då författaren en gång diskuterade
dessa undersökningar med Töpler, nämnde
denne en intressant episod, som han råkade ut
för, när han arbetade med sina mätningar. På
ett ställe fann Töpler en mycket stark
indikation för åskslag. Han passade på att fråga en
nära 90-årig skogvaktare jämte några andra,
som bodde i närheten, om icke ett åskslag någon
gång inträffat på det ställe, där han fått det
tydliga magnetiska utslaget. Den gamle
skogvaktaren kunde berätta, att cirka 75 år tidigare
hade en jägarhydda träffats av blixten och
brunnit ned just på den plats, som Töpler
frågat om. Eftersom Töpler var främling på
orten insåg man, att han icke på förhand kunde
känna till detta gamla åskslag, och han fick
genast det ryktet om sig, att han hade vissa
övernaturliga egenskaper.
Den i basaltklipporna kvarstående
magnetiseringen gav Töpler en möjlighet att även angiva
den resulterande strömriktningen vid åskslag.
Magnetiseringen blir, vilket närmare framgår
av bild 2 i det följande, vid ström från positiv
molnladdning till jord motsatt den, som
uppkommer vid negativ molnladdning. Töpler
undersökte med sin kompass ringfälten
runtomkring varje område, som enligt hans
kompassmätningar träffats av blixten, och han
556
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
