Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1938 - Konstriktionsteorien. En förklaring till jordskorpans sekulära rörelser, av Nils Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KON ST RIKTIONSTEORIEN
konstriktionsteorien, enligt vilken dessa
nivåförändringar bero på de krustala (d. v. s. i
jordskorpan rådande) värmetillståndens
växlingar från den ena geologiska perioden till den
andra.
De sekulära nivåförändringarnas klassiska
mark är obestridligt Skandinavien, vars
höjning över havet efter istiden sedan länge varit
ett känt faktum. Vad är nu orsaken till denna
höjning? Vanligen svaras, att landisens tryck
under nedisningen pressade ned jordskorpan
och att det är trycklättnaden efter isens
bort-smältning, som kommer landet att återtaga
sitt ursprungliga höjdläge. Men en kritisk
prövning visar, att höjningen icke försiggår
alldeles regelbundet koncentriskt omkring
nedisningens medelpunkt utan sker relativt
hastigt inom halvöns höglänta delar,
långsammare inom vissa låglänta, såsom
Väner-bassängen. Båda förhållandena tala direkt
emot istrycket, resp. tryckavlastningen, som
rörelsens orsak, eftersom istäcket över
högfjällen måste ha varit jämförelsevis tunt. I
stället stå dessa fakta i god överensstämmelse
med värmets fördelning inom jordskorpan,
sådan den framgår av geotermernas förlopp;
dessa linjer för lika värmeökning mot djupet
av jordskorpan bukta nämligen upp i bergiga
trakter, vilket visar, att bergens inre är
relativt varmt, något som ju också bestyrkes av
erfarenheten. Det synes därför sannolikt, att
icke istrycket var orsaken till landets
sänkning utan isens avkylande av jordskorpan, som
därvid undergick en ytsammandragning,
kon-striktion, och att det ej är tryckavlastningen
efter isavsmältningen utan jordskorpans
åter-uppvärmning, som låter den höja sig till följd
av den därvid inträdande utvidgningen.
Egendomligt nog har man icke tänkt på att
temperaturen på detta sätt måste utöva en
betydligt starkare verkan än belastningen •—■
endast Drygalski har varit inne på denna
tankegång redan 1887 och senare, men hans
påpekanden förblevo obeaktade —, och man
har i stället utvecklat föreställningen om
belastningstryckets betydelse för rörelserna till
en generell teori om den s. k. isostasien, enligt
vilken mellan alla delar av jordskorpan
jämvikt skulle vara rådande eller i varje fall
eftersträvad. Vid en nedisning ökas
belastningen, och jämvikten rubbas, varför
jordskorpan reagerar, tills isostatisk justering
ernåtts.
Ett stöd för den isostatiska uppfattningen
ansåg man sig finna i de rörelser, som den
amerikanske geologen Gilbert 1890 konstaterat
vid Bonnevillesjön i Nordamerika (istidens
Bild 1. Bonnevillesjöns isobassystem. Siffrorna ange
höjden i fot. Efter Gilbert.
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
