Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1938 - Konstriktionsteorien. En förklaring till jordskorpans sekulära rörelser, av Nils Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KON ST RIKTIONSTEORIEN
motsatt riktning. Att geosynklinalens botten
därvid höjer sig beror på att jordskorpan här
ger efter för trycket underifrån.
Hela mekanismen erhåller sin drivkraft från
jordens inre värme, och rörelsen kommer till
stånd på grund av växlingarna i jordskorpans
värmetillstånd under de olika geologiska
perioderna. Att jordskorpan är mycket känslig
för värmeväxlingar, d. v. s. leder värmet
jämförelsevis hastigt, framgår bl. a. av den
bekanta undersökning, som utfördes vid
anläggningen av Simplontunneln. Från bergets yttre
sökte sig kalla källor in i dess innandömen.
De hade vid jordytan en temperatur på 2—4° C
men vid inträdet i tunneln 35—48° C genom
värmeupptagande från bergets inre. Längre in
i tunneln, dit vatten ej kunde sippra in utifrån
till följd av veckens mer horisontella stupning,
steg temperaturen till 55° C (bild 3).
Om vi nu på nyssnämnda sätt kunna leda
rörelserna i jordskorpan tillbaka på
värmetillståndens växlingar, så är det å andra sidan
berättigat att göra den slutsatsen, att andra
värmetillstånd än de nuvarande borde ha
medfört en helt annan geografisk utgestaltning än
den nutida. Antaga vi, att under tertiärtiden,
som ju var en period med varmare klimat än
nu, havets temperatur var högre, måste detta
ha inverkat på bottenkonfigurationen. Nutida
undervattensryggar på ett par tusen meters
djup kunna sålunda ha varit höjda över
havsytan, åtminstone delvis, och vidsträckta arealer
av oceanbottnen kunna ha utgjort landområden,
såsom de faunistiska förhållandena på
isolerade öar i många fall låta oss förmoda. När
sedermera istiden inbröt med avkylning av
oceanbottnarna i släptåg, inträdde
konstrik-tion i havsbottnen, vilket hade till följd, att
de antiklinala partierna, således dessa mindre
landområden ute i haven, sänktes alltmera, tills
den nutida topografien uppkom.
Ur konstriktionsteoriens synvinkel ha vi
icke blott lättare att förstå, att landområden
och bryggor, som biogeografien gör sannolika,
kunna ha existerat, utan vi förmå t. o. m.
rekonstruera deras undergång och de
nuvarande tillståndens uppkomst. Men därmed är
endast sista kapitlet i bryggornas tillvaro
behandlat. Konstriktionsteorien ger oss
emellertid också en möjlighet att förklara deras
tillblivelse och att förstå de processer i jordens
omgestaltning, som samtidigt utspelades och
som även de djupt ingripit i de levande
varelsernas tillvaro och utbredning.
Föreställa vi oss, att jorden befinner sig i
en period med tertiärtidens värme, så komma
enligt det sagda kontinenterna att uppvärmas
och höjas — men höjningen kan ju ej fortgå
obegränsat. I de översta skikten av
jordskorpan måste hållfastheten snart överskridas, och
följderna bli då desamma, som man kan vänta
sig i en bågbro utan leder eller anordningar
för temperaturverkningarnas neutralisering:
tvärgående sprickor uppstå. Men därjämte
äger i jordskorpans inre så att säga en
dragkamp rum mellan temperaturkraften och
spänningarna i längs- och tvärriktning. Vid
uppvärmningen kan naturligtvis den längre
dimensionen utvidgas kraftigare än den kortare.
Därför bryter också längdriktningens dilata-
594
Bild 3. Geotermernas förlopp i Simplonmassivet. Efter Kayser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
