Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1938 - Kaj Munk. En dansk präst och dramatiker, av Hakon Stangerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUNK
belöning. Han är av den åsikten, att en
osthandlare tjänar Gud bättre genom att vara en
glad kristen och en god osthandlare än genom
att vara ett slokörat dygdemönster, som säljer
dåliga ostar. På samma sätt menar och
demonstrerar han, att en kristen diktare ej behöver
vara detsamma som en stor kristen och en
liten skald. Kristendom och tråkighet hade så
länge varit parhästar i dansk litteratur, att det
verkade som en chock, då Kaj Munk höll sitt
intåg på den danska parnassen med tragediens
och komediens masker omväxlande för ansiktet
men med trons röst talande ur munnen.
Om man går till centralpersonerna i Kaj
Munks dramer, står deras idé lysande klar. Det
är först Herodes i »En idealist». Judarnas
konung är han, och det vill han förbli. Han
använder alla medel och betalar varje pris för
detta enda mål. Han gycklar och hotar, tigger
och befaller, kämpar och döljer sig. Han
glider undan som en ål och biter som en orm.
Alla hinder röjer han bort, vägen mot
segern är täckt av hk, blodet står som en
levrad ström kring den tron han till slut
erövrat från alla sina motståndare. Det är en
väldig styrka i denne man, en monumental och
mångsidig kraft. Hans personlighet är ledarens,
härskarens, den väldiges. Diktarens hänförelse
för honom lyser fram ur dramat som röda
lågor — och så låter han honom ändå lida
nederlag, störta lallande och krossad som ett vrak
från den tron han vunnit. Varför? Emedan
hela hans diktan och traktan gällt jordiskt gods
och guld. Han har gett kejsaren vad kejsaren
tillhör men aldrig Gud det Gud tillhör. Och då
han tror, att alla hans motståndare, alla
tronpretendenter ha röjts ur vägen, vandrar
kvinnan med barnet över hans väg, det barn, som
skulle bli »judarnas konung».
Den väldiga segern och den förfärande
vissheten om dess tomhet äro också motivet i nästa
stora drama, »I brændingen». Professor Kra-
ter är huvudpersonen. En gnistrande snillrik
forskare, en världsman, en konstnär, som
inriktat hela sitt arbete på att bekämpa
religionen och hylla det vackra jordelivet medan det
varar. Den grekiska kulturen, Eros och den
stora personligheten äro hans gudar. Han är
skapad av Georg Brändes’ revben. Mot ett
segt, kompakt motstånd har han kämpat sig
fram till definitivt, fullständigt erkännande.
Nationen står redo att hylla honom på hans
jubileumsdag, tidningar jorden runt prisa hans
gärning, han har verkligen nått vad han ville:
människoandens triumf, varvid han själv var
beviset. Och så upptäcker han hur fattigt och
ofruktbart allt blivit, hur glädjen och lyckan
utebli, hur andens guld och intelligensens
silver i hans händer förvandlas till tyngande,
tröttande bly. Ryktet slår med sina dammiga
vingar kring hans panna, och i hans eget hus,
där hans åsikter skulle ha segrat, smyga
avfall, degeneration och förtvivlan. Till slut står
han så på balkongen och mottager nationens
strålande fackeltåg till hans ära. Elden lyser
över husets grekiska fasad och hans själfulla
profil. Men bakom ligger hans liv i mörker,
hans hem i upplösning, hans älsklingsson död,
hans livsinnehåll i spillror. Och så håller han
sitt sista tal om människoandens revolution,
trons fördummande verkan och den fria
tankens segertåg genom tiderna.
Segern, det är även den som diktatorn i
»Sejren» kämpar för, den slutliga segern utan
villkor över Abessinien och därmed över
Italiens inre och yttre fiender. Denna seger är
ett så livligt, strålande mål, att dess pris icke
kan vara tillräckligt högt. För att nå den
krossar diktatorn sina goda avsikter, sviker sina
löften, går mot allt det han vet vara det riktiga.
Kyrkan bryter han med, emedan den icke vill
hans vägar, sin hustru mister han, då hon ej
vill följa honom utöver det hon tror på. Sin
son får han tillbaka från kriget kastrerad och
ödelagd. Tusentals unga män ligga som leriga
649
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
