Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Germanistisk forskning med nya signaler. Kristendomen och den germanska anden i nutida tysk ideologi, av Helge Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERMANISTIK
det tyska folket, en ande, som alltigenom är
produktiv-positiv och som utan tvivel måste
stå i ganska skarp motsats till kristendomen.
Den germanska anden (även kallad den tyska
eller den nordiska anden) utgör huvudobjekt för
den nya forskningen inom Tyskland. A.
Baeum-ler har i »Studien zur deutschen
Geistesge-schichte» (1937) sammanställt en serie studier
till den tyska ande- och kulturhistorien, vari han
framhåller huru det tyska andelivets historia
från äldsta tid till våra dagar präglats av en
aldrig upphörande kamp mellan den germanska
anden och den kristet hellenistiska anden. »Över
varje historiskt skeende inom det tyska
andelivets historia står den stumma frågan, om detta
skeende bidragit till att befordra eller förstöra
den tyska anden.» Det har blivit en kär
uppgift för forskare av olika slag att söka skriva
tysk kulturhistoria med denna grundsyn. Varje
tidsepok göres till föremål för kritisk
granskning, och även historiens stora personligheter
skärskådas i avsikt att utröna om deras
verksamhet varit till gagn eller ogagn för den tyska
anden.
Fantastiskt är ett försök av Herman Wirth
att i rudbeckiansk anda söka konstruera en
nära- 20 000-årig germansk urhistoria (»Der
Aufgang der Menschheit», »Die heilige
Ur-schrift der Menschheit» m. fl. skrifter). Enligt
Wirth hade den »atlantisk-nordiska rasen»,
som befolkade det urgermanska landet, en
dualistisk ljusreligion, som under tidernas lopp
gått under och som nu åter skall bli levande
i det nya Tyskland. J. W. Hauer, f. d. missionär
i Indien, numera uppmärksammad
religionshistoriker och ledare för den tyska
trosrörelsen, har i ett flertal skrifter (bl. a. »Unser
Kampf um einen freien deutschen Glauben»)
skisserat grunddragen till en autonom
germansk religion, vilken i motsats till den
»semitiska» kristendomen skall gälla som ett
uttryck för den tyska andens »relation till det
evigt-verkliga».
Mest känd bland de nygermanska
ideologerna är Alfred Rosenberg, vars digra arbete
»Der Mythus des 20. Jahrhunderts» gått ut i ett
för svenska förhållanden fantastiskt stort antal
upplagor. Rosenberg förkunnar där en ny
religion, en ny tro på det tyska blodet och dess
mytbildande kraft.
Politiskt-religiöst sett hör naturligtvis denna
åsikt hemma i den s. k. tyska trosrörelsen, ett
minoritetsparti, som dock i detta avseende
synes ha influerat de officiella »tyska kristnas»
inställning till frågan om »Germanentum und
Christentum». I kristendomen ser man ett
främmande inskott i den germanska världen,
vars rena, kraftiga och manliga ideal blivit
bemängt med kristet, semitiskt och romerskt
gods. »Genom kristendomen», skriver
Rosenberg, »inträngde i den germanska världen
andra andliga värden och gjorde anspråk på
den första platsen: kärleken i form av
ödmjukhet, barmhärtighet, askes. I dag är det klart
för varje uppriktig tysk, att det med denna
allomfattande kärlekslära riktats ett kännbart
slag mot Nordeuropas själ.»
Rent vetenskapligt sett väga väl Rosenbergs,
Hauers och Wirths ord icke så tungt. Det är
nu emellertid ganska intressant att konstatera,
att den tyska germanistiken i vissa former gått
in under det ideologiska sammanhang, vars
huvudbegrepp utgöres av »das Germanentum»,
och accepterat dess principer. Det är dock klart,
att den vetenskapliga forskningen, som icke kan
nöja sig med termer och slagord, historiskt och
kritiskt måste undersöka de två mot varandra
ställda storheterna och deras inbördes relation.
Man har då särskilt inriktat sig på studiet av
den tidsepok, då kristendomen som en
segrande makt mötte den germanska religionen,
alltså Bonifatius’ och Ansgars tidevarv.
Tidstypiskt är ett försök av en yngre tysk
vetenskapsman, Bernhard Kummer, att komma till
rätta med problemet. Redan för omkring tio
år sedan framlade han i ett uppmärksammat
708
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
