Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Den nya jaktlagstiftningen, av P. v. Seth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKTLAGSTIFTNING
ligen ifrån, att jakträtten omfattar alla vilda
däggdjur och fåglar jämte deras ungar, ägg
och bon. Även fallvilt av sådana djur
tillkommer i regel jakträttsinnehavaren. Djur,
tillhörande andra djurklasser än däggdjur och
fåglar, beröras icke av jakträtten.
Ej heller nyssnämnda regel om
jakträttsinnehavarens ensamrätt är emellertid utan
undantag.
Det viktigaste av dessa är, att björn, lo och
örn alltid tillfalla kronan oberoende av när,
var och av vem djuret dödats, fångats eller,
om det är fallvilt, anträffats. Särskilda
bestämmelser, innefattande undantag från
jakträttsinnehavarens ensamrätt, meddelas
dessutom i fråga om varg, järv och säl samt vissa
mindre däggdjur, råttor, möss och dylika,
ävensom i fråga om rätt till dödande i
skyddssyfte av vissa djur, då de tillfälligtvis inkomma
i gård eller trädgård. Under vissa
förutsättningar tillkommer sådan befogenhet till
skydds-dödande även innehavare av anläggning för
fruktodling och plantskola.
I den mån människan ingriper i naturens
ordning genom skogarnas tillgodogörande,
markens uppodling samt torrläggning och
reglering av kärrmarker, sjöar och vattendrag
förändras betingelserna för det vildas trivsel
och förökning. På senare tider har härtill i
alltmer ökad grad villebrådsstammens
beskattning tilltagit till följd av ökat antal jägare
och vapenteknikens förbättring. Å andra sidan
har det visat sig, att villebrådet har en mycket
större förmåga att anpassa sig efter de
förändrade förhållandena än man kunde ana,
blott det får lämpligt understöd från
människans sida. Så har jaktvården kommit
att nå en allt större betydelse.
Detta förhållande återspeglar sig kraftigt i
den nya lagstiftningen. Enligt 1 § J. L. är
sålunda jaktvården ej blott en
jakträttsinnehavarens rättighet gentemot andra
rättsinnehavare till marken utan även en skyldighet
för honom såväl mot det allmänna som, i de
fall då jakträtten tillkommer annan än ägaren
till marken, gentemot denne. Det är i detta
sista hänseende, som stadgandet kanske till att
börja med kommer att få sin största praktiska
betydelse. Det går t. ex. ej längre för sig för
en jaktarrendator att lämna ifrån sig alldeles
utskjutna marker, såsom hittills tyvärr ofta
kunnat förekomma.
Att märka är likvisst, att lagstiftaren icke
sett på jaktvården enbart som en form för
producerande av matnyttigt eller från
sportsynpunkt betydelsefullt villebråd. Även
naturskyddssynpunkter ha fått sin del av hans
intresse. Jaktvården skall enligt åberopade
lagrum avse bevarandet av ett a r t r i k t
och livskraftigt
villebrådsbestånd. Denna synpunkt har kommit mycket
skarpt till synes i J. S:s
fridlysningsbestäm-melser. En hel del rovdjur och rovfåglar äro
sålunda helt fridlysta, vissa arter dock endast
på kronans marker. Anmärkningsvärt är bl. a.,
att man t. o. m. ansett sig kunna fridlysa
vanlig rödräv viss tid av året, låt vara endast
i Norrbottens och Västerbottens län ovan
odlingsgränsen. Vidare är ett antal
icke-rov-fåglar, vilka förekomma mera sparsamt och
ha intresse från naturskyddssynpunkt,
fridlysta överallt året om. I övrigt åtnjuta så gott
som alla fåglar skydd under häckningstiden
och till dess ungarna kunna beräknas vara
utväxta. Undantagna äro endast sådana arter
som duvhök, sparvhök, kråka, kaja, skata, vissa
trutar och måsar o. s. v., tillhopa 18 arter. För
de i egentlig mening jaktbara djuren stadgas
särskilda fridlysningsbestämmelser, vilka äro
avsedda att kunna i viss mån modifieras
alltefter tillgången och förhållandena i övrigt i
de olika landsdelarna.
Som ett stöd åt jaktvårdarna meddelas i både
J. L. och J. S. stränga bestämmelser mot
lösgående hundar, vilka t. o. m. under vissa
omständigheter kunna få dödas av jakträttsinne-
713
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
