Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Selma Lagerlöfs världsrykte. En bibliografisk översikt av hennes översatta verk, av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Löwensköldcykeln i grannländernas tidningar
och tidskrifter. Av allt detta framgår, att
inflytandet är mycket mera omfattande, än vad
en enkel bibliografi kan ge vid handen.
Första upplagan av »Gösta Berlings saga»
kom 1891, den andra först 1895. Det gick hela
fyra år, innan 2 000 exemplar hunno säljas. Det
uppseende boken hade väckt vid utgivandet och
som till en del hade berott på dess säregna
tillblivelsehistoria motsvarades alltså inte av
någon publiksuccé. Man kan säga, att vägen till
framgång i det egna landet gick över
Danmark. Den till att börja med så svårsålda
boken, som hade översatts till danska 1892, hade
efter Brandes’ kritik på nyåret 1893 på en gång
slagit igenom. Följande år gav Bonniers förlag
ut nästa bok, »Osynliga länkar», och året
därpå vågade sig förlaget äntligen på en andra
upplaga av förstlingsverket. Samtidigt kom en
andra, fullständig upplaga också i Danmark.
Alltsedan dess ha böckerna i Danmark hållit
jämna steg med de svenska originalen, alla ha
i tur och ordning överflyttats till det
närsläktade språket av Ida Falbe-Hansen och
Elisabeth Grundtvig, fastän den senares namn först
under de senaste åren sattes ut på titelbladet.
Efter Ida Falbe-Hansens frånfälle 1922 har
Elisabeth Grundtvig ensam fullföljt sin
översättargärning. I Norge lästes Selma
Lagerlöf i början på danska och svenska, och
behovet av norska översättningar gjorde sig
ganska sent påmint. Först fr. o. m. 1922 ha hennes
böcker börjat tolkas till norskt riksmål; nio av
de tio ha tolkats av redaktör O. Thommessen.
På landsmål kom 1909 en enstaka översättning
av »Jerusalem». I Finland var
uppskattningen att döma av recensionerna redan tidigt
hög. Man läste allmänt de svenska originalen,
och till finska överflyttades den första boken
1900. Sedermera ha alla verk kommit på
finska, och första bandet av en vald upplaga
utgavs 1933. De flesta ha översatts av Helmi
Krohn, »Nils Holgersson» av ingen mindre än
Juhani Aho. »Tösen från Stormyrtorpet» är
den enda av böckerna, som har nått fyra
upplagor utom den som ingår i de valda
skrifterna, dramatiseringen har utgått i två, och
det svenska originalet har tryckts med noter
och ordlista för finska skolbarn. — Det kan
tilläggas, att något av samma höga värdering av
Selma Lagerlöfs mer realistiska författarskap
går igen hos det stambefryndade estniska
folket. Bland ett dussin översättningar till
estniska märkas tre olika just av detta verk,
medan varken »Gösta Berling» eller »Antikrists
mirakler» har utgivits i bokform. Om Island
och Färöarna gäller detsamma som om
Norge, att man har läst danska och
svenska. Till isländska ha därför bara ett
tiotal arbeten tolkats, och i Thorshavn ha
»Kristuslegender» tryckts på färömål.
Om man får lov att teckna spridningen av
Selma Lagerlöfs böcker till främmande
tungomål i stark förenkling, så kan man säga, att
erövringen av nya språkområden utanför
Norden sker etappvis, i stort sett efter det
geografiska läget. Naturligt nog är det de
germanska folken, som först införliva hennes
verk med sin litteratur. De första tyska
översättningarna komma 1896—97 med Margarethe
Langfeldts tolkningar av »Gösta Berling» och
»Osynliga länkar». I tidskrifter och
novellsamlingar finner man under 1890-talets sista år inte
så få legender och berättelser, översatta av
Ernst Brausewetter, Marie Franzos och andra.
Den senare blev den ena av Selma Lagerlöfs
auktoriserade översättarinnor i Tyskland. Då
det skandinaviskt inriktade förlaget Albert
Langen i München från och med »Jerusalem»
1902 blev Selma Lagerlöfs tyske förläggare,
kommo novellsamlingarna på Marie Franzos’
lott, medan de större verken övertogos av
Pauline Klaiber. Trots att Langens förlag hade
erhållit ensamrätt till samtliga verk, fortsatte
ett stort antal förlag att utge piratupplagor. Det
finns därför vanligen flera olika översättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
