Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Språkreformen i Norge. Ett försök till närmande mellan riksmål och landsmål, av Didrik Arup Seip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK SPRÅKREFORM
ingen ändring mot denna punkt; inom
landsmålet (»nynorskan», som det kallas) är det
många. Att revisionskommitténs
sammansättning lett till detta resultat är tydligt.
I det följande meddelas de viktigaste
ändringarna i båda målen.
I. De viktigaste ändringarna i riksmålet
äro följande:
1. Diftong har införts i en rad ord, där
landsmålet och vanligt norskt folkspråk ha diftong, alltså
ordformer som eik för ek, liauk för hök, röyk för rök.
Här må även nämnas skrivsättet öy för ö’i även i ord
som öye, flöy o. s. v.
2. Tonlösa konsonanter ha införts i större
utsträckning än förut: dåp, vapen, språk, nyte.
3. I substantivböjningen ha införts flera ord med -a
i fem. sing.: bygda, stranda, tönna, likaså i neutr. plur.
i en del ord: beina, dyra, trolla (som förut barna).
4. I verbböjningen ha genomförts former som
levde-levd, bygde-bygd mot förut även levet, bygget.
5. Norska ordformer som hard, kald, fram, mye, snö,
sör m. fl. ha genomförts.
I dessa fem punkter bygga ändringarna i
riksmålet på utbredda folkspråksformer i land och
stad; de nya formerna äro ej heller främmande
för vanligt riksmålstal, men de ha haft mera
litterära (danska) parallellformer, och flera ha
föga använts i högre stilarter i skriftspråket.
I andra fall ha sådana nya ordformer ej så
fast fot i dialekterna, eller äro de föga bekanta
i riksmålstalet. Det gäller former som golv, bu,
frå, gammal, sju (7), tjue (20) m. fl. I sådana
fall äro även de gamla litterära (oftast danska)
formerna tillåtna, d. v. s. gulv, bo, fra, gammel,
syv, tyve. — Pronomina mig, dig och sig ha
ändrats till meg, deg och seg. Här motsvarar
varken den gamla eller den nya formen vanligt
riksmålstal, och den äldre generationen får
säkert svårt att använda dessa former. I
skolorna komma de att vålla lässvårigheter, då
formerna i landsmålet uttalas efter bokstaven,
i riksmål däremot t. ex. mæ eller mei (efter
betoningen). För barn, som börja läsa och
skriva, torde det vara en fördel, att samma
princip råder beträffande dessa ord som i jeg.
I det hittills nämnda fylla ändringarna väl
kravet i direktivets första punkt. Närmande
mellan skriftspråken har åstadkommits genom
att riksmålet närmat sig landsmålet.
När det gäller kravet i direktivets andra
punkt, måste man säga, att tillmötesgåendet är
ganska ringa. Visserligen ha en del
dubbelformer avskaffats, men det har skapats många nya,
särskilt genom att man har fått möjlighet att
låta infinitiven sluta dels på -a, dels på -e efter
bruket i östnorska dialekter (væra, kaste), men
det normala i läroböckerna skall i framtiden
vara infinitiv på -e. Dessutom ha vissa
ändringar gjorts i stavningen för att underlätta
arbetet i skolan; både riksmål och landsmål skola
kunna skriva hunne, skulle, ville i st. f. kunde,
skulde, vilde. Riksmålet har avskaffat några
stumma h: i erverv, verv, veps m. fl. Men
samordningen med landsmålet har förhindrat en
rad sådana ändringar, som det annars varit
naturligt att ta med.
Båda målen ha ändrat stavningen i
främmande ord till större samklang med talspråket:
aksje, sensor, sentral o. s. v.
För riksmålet komma de största svårigheterna
att göra sig märkbara i högre stil. Många av de
nya ord- och böjningsformerna ha hittills blott
använts i lägre stil. En stilförändring kan
naturligtvis lyfta dessa former, men det kräver
tid och nya generationer.
II. Ändringarna i landsmålet gå icke i
samma riktning som i riksmålet. De uppfylla
dels kravet i direktivets första punkt, dels gå
de direkt mot detta krav, ofta även utan att
fylla kravet i direktivets andra punkt. Med
andra ord: ändringarna ha dels skapat ett
närmande till riksmålet, dels avlägsnat landsmålet
från riksmålet och från vida spridda
dialektformer. En del ändringar ha ingen rot i
folkmålet utan bero uteslutande på teoretiska regler.
Närmande till riksmålet har åstadkommits i
följande huvudpunkter:
739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
