Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Tjeckoslovakien och stormakterna. Münchenkonferensen 1938 och dess förhistoria, av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJECKOSLOVAKIEN
både de engelska och franska
statsmännen vid deras
Tysklandsbesök, lämnade
vittnesbörd därom. Alla dessa skäl
må ha mer eller mindre
medverkat till Hitlers beslut.
Detta behövde emellertid inte
vålla honom vare sig tvekan
eller bekymmer, ty han hade
ju redan på förhand fått löfte
om vad han åtrådde: att få
fullfölja sin roll som befriare
av tyskar under främmande
välde. Värre var det för de
båda västmakterna. Inom både
den franska och engelska
oppositionen efterföljdes den
första tillfredsställelsen över
att krigshotet avlägsnats av
starka betänkligheter. Det
är dock givet, att mycket
tungt vägande skäl förelågo för att de båda
västmakterna skulle inlåta sig på en politik
av detta slag. Frankrike hade i 20 år drivit
en utrikespolitik, som utstakats, när
Frankrike var starkt och Tyskland svagt. Men när
Tyskland ånyo vunnit inflytande i Europa,
försummade Frankrike att i tid finna ett
alternativ till den tvångspolitik, som förts. Först när
Tysklands framgångar och Frankrikes
motsvarande nederlag blivit många, började man i
franska kretsar vackla i sin tro på det
uppförda allianssystemet, som befanns vara
snarare en fara än ett skydd. Hade inte denna
politik vidmakthållit en spänning, som hotade
med krig? Botemedlet syntes vara att genom
en internationell samverkan på ett vidare plan,
d. v. s. mellan västmakterna å ena sidan samt
Tyskland och Italien å den andra, söka vad
Le Temps kallar »dämma upp och kanalisera»
de sistnämnda makternas dynamiska
utrikespolitik. Daladier drog sig inte för att försöka
den vägen och att därvid lämna den sovjet-
KARTOGRARSKA INSTITUTET
Tjeckoslovakiens områden vid gränsen mot Tyskland. De områden, som
enligt den fransk-engelska planen av den 19 sept. skulle avträdas till
Tyskland, äro streckade. Den smalare heldragna linjen utvisar den
tilltänkta gränsen enligt Hitlers Godesbergmemorandum, den grövre linjen
gränsen efter den tyska ockupationens slutförande. Gången av den
successiva ockupationen anges av de med siffror betecknade fem zonerna.
ryska bundsförvanten å sido. Och han möttes
på den vägen av Chamberlain. Det skall genast
betonas, att det för England fanns starka skäl
att icke kasta sig in i ett krig med Tyskland.
England befinner sig för närvarande i en
synnerligen kritisk position inte minst i Palestina,
där den arabiska nationalismen starkt hotar den
nuvarande ordningen. Allvaret i detta problem
ökas genom vetskapen, att Mussolini inte gärna
försummar ett lägligt tillfälle att på Englands
bekostnad stärka sin makt i Medelhavet och
Främre Orienten. Vidare — trots alla
ansträngningar, som under de senaste åren gjorts för
att förskaffa England en militärmakt,
tillräckligt stark att i krigstid motsvara dess många
uppgifter i olika delar av världen — återstår
åtskilligt i detta förberedelsearbete. Den
stegrade takten i denna upprustning efter
Münchenmötet tyder på att man inte vill låta eftergifter
som de nu gjorda bli regel. Men frånsett dessa
praktiska skäl var det naturligt för
Chamberlain att gå Daladier till mötes, då dennes all-
764
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
