Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Brottskonkurrens. Nya strafflagsbestämmelser från nyåret 1939, av Ragnar Bergendal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROTTSKONKURRENS
realkonkurrens inträder däremot addition av
straffen för de särskilda brotten (s. k.
kumula-tion), med åtskilliga undantag och
begränsningar, av vilka den viktigaste är den, att vid
sammanläggning av tidsbestämda frihetsstraff
summan ej får överskrida det svåraste straffet
med mera än 2 år; om straffarbete och fängelse
sammanträffa, skall det senare straffet övergå
till straffarbete med varaktigheten minskad till
hälften.
De anmärkningar, som kunnat riktas mot
dessa regler, äro främst följande. Gränsen
mellan de olika konkurrensformerna är ofta svår
att draga. Särskilt gäller detta om gränsen
mellan realkonkurrens och fortsatt brott, som i
lagen icke fått och väl i själva verket ej kunnat
bli föremål för någon närmare bestämning och
som i tillämpningen alltjämt ej sällan ger
anledning till tvekan och
meningsskiljaktighet. Då absorption skall inträda, bli
totalstraffen ibland alltför lindriga; i synnerhet
inträffar detta vid fortsatt förbrytelse, i det att
denna ofta är ett uttryck för en yrkesmässig
eller eljest kronisk tendens och därmed för en
särskild farlighet hos brottslingen. Omvänt kan
straffsumman vid realkonkurrens bli alltför
sträng, åtminstone om delstraffen för varje
brott, såsom lagen torde ha avsett, utmätas
utan hänsyn till de övriga brotten. Även kan
det inträffa, att en alltför lindrig straffart måste
användas, t. ex. fängelse eller t. o. m. böter för
ett stort antal oredlighetsbrott, som var för sig
icke äro svåra men som tillsammans ge
uttryck åt en allvarlig antisocialitet. Ytterligare
kan anmärkas, att utmätandet av ett antal
obetydliga preliminärstraff skulle kunna ge
intryck av att det gäller ett slags »betalning»
enligt taxa och icke en samhällelig reaktion av
allvarlig innebörd. — Att lagens system icke
är så välgrundat kan sägas framgå redan
därav, att det icke skall användas vid
sammanträffande av de brott, som äro vanligast av alla
(av något svårare art), nämligen av flera tjuv-
nadsbrott. Oavsett om flera stölder vore att
betrakta såsom reellt konkurrerande eller
såsom fortsatt brott, skall för dem omedelbart
utmätas ett enhetsstraff, vilket må (med ett år)
överskrida den högsta strafftid, som är stadgad
för den svåraste av stölderna.
Denna specialregel har bibehållits, i avbidan
på en fullständig omarbetning av
bestämmelserna om tjuvnadsbrott. Och den nu
genomförda nyordningen av de allmänna
konkurrensreglerna bygger vidare på den för
tjuvnads-brotten redan gällande ordningen. Samma
regler ha stadgats för alla de hittillsvarande
konkurrensformerna, som alltså icke vidare behöva
särskiljas. För flera brott skall städse
omedelbart utmätas ett gemensamt straff (med det
undantaget, att bötesstraff må ådömas för sig,
om särskilda skäl därtill föranleda). Det
gemensamma straffet skall naturligtvis utmätas
med utgångspunkt från de för brotten stadgade
straffsatserna. Därvid skall minimum utgöra
det högsta minimum, som gäller för något av
brotten. Maximum för det gemensamma
straffet kan stiga till summan av de särskilda
straffmaxima, som äro tillämpliga. Till undvikande
av oskälig stränghet ha emellertid härvid
föreskrivits begränsningar. Om det högsta
särskilda maximum är utsatt i fängelse eller
straffarbete på viss tid, må sålunda detta maximum
icke överskridas med mer än två år. Där
böter äro gemensamt straff, gäller ett
maximum av 180 dagsböter, resp., då böter skola
ådömas »omedelbart i penningar», 500 kronor
(i stället för högst 120 dagsböter, resp. 300
kronor för ett brott). Mot dagsbotsmaximum
vid sammanträffande av brott svarar
förvandlingsfängelse i nittio dagar (mot eljest högst
sjuttio dagar).
Grundtanken i den nya ordningen kan,
liksom vid åtskilliga andra reformer på senare
tid, sägas vara, att den lämnar större frihet
åt domstolarna inom ganska vidsträckta
gränser. Härigenom har man antagit, att de säk-
775
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
