Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Biologi och äggviteforskning. Nyare rön om livsprocessens kemi, av Arne Tiselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄGGVITEFORSKNING
Emil Fischer. Eduard Buchner. W. ]VE. Stanley.
förorsakas av s. k. virus. De senare årens
forskningar på detta område ha lämnat
uppseendeväckande resultat av största betydelse för
förståelsen av livsprocessernas natur. Jag skall
därför uppehålla mig något vid dessa arbeten.
Sedan Pasteurs tid (1822—95), närmare
bestämt omkr. 1870, har man vetat, att sjukdomar
kunna förorsakas av bakterier, d. v. s.
mikroskopiskt små, levande organismer, och det var
naturligt, att man generaliserade detta till att
gälla alla smittsamma sjukdomar. Är 1892
upptäckte emellertid den ryske forskaren D.
Iva-novskij, att saften från tobaksplantor, som ledo
av den s. k. mosaiksjukan, behöll sin förmåga
att smitta andra tobaksplantor även sedan den
passerat ett bakteriefiltrum, som hade
förmågan att ej släppa igenom några av de då kända
mikroorganismerna. Sex år senare upprepade
holländaren M. W. Beijerinck Ivanovskijs
försök med samma resultat. Beijerinck insåg, att
smittämnet var av annan natur än bakterierna,
och talade om filtratet som »en smittsam,
levande vätska», som han kallade virus.
Mycket snart visade sig en hel rad av andra
sjukdomar kunna förorsakas av dylika filtrerbara
virusarter. Redan 1898 bevisades mul- och
klövsjukan höra hit och 1901 gula febern, alltså
en sjukdom hos människa. Sedan dess har ett
ständigt växande antal smittsamma sjukdomar
kunnat hänföras till denna grupp, t. ex. en hel
rad av växtsjukdomar, som yttra sig som
fläckar på bladen, av liknande natur som
mosaiksjukan, vidare sannolikt även bakteriofagerna,
som angripa bakterier; bland djuren ha vi
vidare förutom mul- och klövsjukan rabies, vissa
tumörsjukdomar, såsom Rous’ sarkom och
Shopes’ papillom, bland människor - slutligen
förutom gula febern barnförlamning, encephalit,
d. v. s. hjärninflammation, sömnsjukan,
mässling, koppor, bältros, papegojsjukan, vanlig
förkylning och många andra. Det anses redan nu,
att antalet virusarter överskrider antalet
sjuk-domsalstrande bakterier.
Som var att vänta misslyckades alla försök
att iakttaga virus i mikroskop; storleken ligger
under synbarhetsgränsen. Det är ej att undra
på om bakteriologerna trots stora
ansträngningar hade svårt att komma till rätta med dessa
ämnen, om vilka man ej visste om de skulle
betraktas som levande eller ej och som man över
huvud taget endast kunde påvisa genom de
sjukdomsverkningar, som de framkalla. En
avgörande vändning inträdde först sedan
problemet började angripas med kemiska metoder. År
5—NFM38:11
837
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
