Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Lakis-breven. Juda rikes sista strid. Nya fynd, av H. S. Nyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAKIS-BREVEN
LAKIS-BREVEN.
JUDA RIKES SISTA STRID.
NYA FYND.
Lakis (tysk form Lachis, engelsk Lachish;
hebreiska Läkis) var i forntiden en stad i
sydvästra Palestina på judeiskt område; platsen,
där dess ruiner ligga, heter numera Tell
el-Duwer. Staden var i förisraelitisk tid säte för
en kananeisk småkonung och intogs redan
tidigt av israeliterna (Jos. kap. 10). Det synes
ha varit Juda rikes förste konung, Rehabeam,
som här första gången upprättade en stark
militär stödjepunkt (2 Krön. 11: 9), och som
judeisk gränsfästning mot filistéerlandet
spelade staden en viktig roll i Juda rikes historia.
Amasja, Joas’ son, konung i Juda, flydde för
en sammansvärjning i Jerusalem till Lakis och
blev där mördad (omkring år 780 f. Kr.; 2 Kon.
14: 19). Assyriens konung Sanherib belägrade
staden på sitt stora men misslyckade fälttåg
mot Juda rike och Jerusalem år 701 (2 Kon.
18: 13 ff.); belägringen är framställd på en
berömd avbildning, som Sanherib låtit förfärdiga.
Av en liten notis hos profeten Jeremia (34: 7)
kunde man redan tidigare ana den betydelse
denna fästning hade i Juda rikes sista strid för
sin självständighet: då Nebukadnesar gjorde
^JHtCttO
Bild 1. Utgrävningsexpeditionens karta över s. Palestina.
sin sista framstöt mot Juda rike, som ledde till
Jerusalems förstöring år 586 f. Kr. och rikets
undergång, voro Lakis och den närbelägna
fästningen Aseka de enda militära stödjepunkter
utanför Jerusalem, som judarna hade lyckats
hålla. Vi veta nu mera om Lakis’ roll i dessa
tragiska händelser. Fästningen har under de
senaste åren tvingats att lämna ifrån sig sina
hemligheter.
Ar 1932 påbörjades utgrävningar i Tell
el-Duwer av en engelsk arkeologisk expedition,
The Wellcome Archaeological Research
Expedition to the Near East, under ledning av
arkeologen John L. Starkey, som under tragiska
omständigheter mördades av araberna i
januari 1938. Är 1935 anträffades på en
gårdsplan i den gamla fästningen sexton brev eller
brevfragment, skrivna på lerskärvor. Redan
själva fyndet av skriftalster var
uppseendeväckande, då Palestinas jord eljest är mycket
fattig på sådana. Vad som tidigare kommit i
dagen av fornisraelitiska inskrifter är icke
mycket: de från början eUer mitten av
700-talet f. Kr. härstammande ostraka från
Samaria, som dock endast äro ett slags
adresslappar eller kvittenser och innehålla föga mer än
namn, vidare den s. k. Siloa-inskriften i
Jerusalem från slutet av 700-talet, berättande en
episod från anläggningen av konung Hiskias
vattenledning (jfr Jes. 22: 11), och
slutligen åtskilliga korta
inskriptioner på sigill, vikter och lerkrukor.
Den stora Mesa’-stenen från
800-talet, ett av de viktigaste
minnesmärkena över fornhebreiskt språk
och fornhebreisk skrift och
dessutom ett betydelsefullt historiskt
dokument, tillhör Moab och faller
utanför Israels råmärken. Här
komma nu Lakis-breven som en
ytterst välbehövlig förstärkning. Då
de dessutom trots sin korthet, sitt
fragmentariska skick och sin dun-
3—NFM39:l
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
