Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Lakis-breven. Juda rikes sista strid. Nya fynd, av H. S. Nyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAKIS-BREVEN
Gamla Testamente och som är en senare
ara-meisk skriftart. Den fornhebreiska skriften
har sin sista utlöpare i den skrift, som
sama-ritanerna ända till våra dagar använt.
Skriv-tecknen äro elegant och väl utförda och
förråda god övning i skrivkonsten. Ortografien
är Gamla Testamentets på en del ålderdomliga
drag när, som dock sporadiskt återfinnas även
i den gammaltestamentliga texttraditionen.
Man lägger särskilt märke till att gudsnamnet
Jahve här liksom i Gamla Testamentet är fullt
utskrivet, under det att det i senare judiska
skrifter är förkortat eller ersatt med
omskrivningar. Språket är klassisk
gammaltestamentlig hebreiska. Lakis-breven lämna oss det
definitiva beviset för att det språk vi ha i Gamla
Testamentet i stort sett är format efter det
bildade skriftspråk, som brukades under
konungatidens slutskede i Juda rike.
Lakis-dokumenten äro verkliga brev; däri
ligger deras betydelse. De äro militära
rapporter, skrivna av underbefälhavarna i den
kringliggande nejden till kommendanten i
La-kis, som tydligen är överbefälhavare på detta
frontavsnitt. Hans namn är Ja’ös. Breven
härröra samt och synnerligen från en och samma
situation: belägringen av Lakis under
Nebu-kadnesars sista fälttåg mot Juda och
Jerusalem, och måste vara skrivna omedelbart före
fästningens fall, alltså antagligen år 587 f. Kr.
Den bästa föreställningen om breven och
deras situation ger en översättning. Jag
meddelar här några av de bäst bevarade. Då
tolkningen av dem ännu på långt när ej är i
detalj avslutad, måste dessa översättningar
givas under all möjlig reservation. Jag
ansluter mig närmast till Hempels kritiska och
försiktigt avvägande tolkning. Somliga brev äro
så fragmentariska, att det är omöjligt att
rekonstruera deras innehåll.
I ett brev heter det:
»Till min herre Ja’ös! Må Jahve just nu, ja just
nu låta min herre få höra hugnesamma tidender! Vem
Hosa’jahus brev (nr 3 i samlingen) i original,
övre delen.
’V*’
Hosa’jahus brev i avteckning (övre delen).
är din tjänare, den hunden, att min herre skulle ha
(just) sin tjänare i åtanka? Jahve straffe den som
icke omtalar (?) vad du icke vet!»
Enligt allmän orientalisk plägsed begagnar
den underordnade gentemot den överordnade
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
