Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - De gåtfulla eyakindianerna. En utdöende indianstam i Alaska, av Kaj Birket-Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYAKINDIANERNA
ning. Denna, man skulle vilja
säga »mikroskopiska» stam
på 11 å 12 personer talar
sitt eget språk, som är så
olikt grannarnas, att det alls
icke förstås av dessa.
Efter expeditionens hemkomst
framlade vi en ordlista för
de båda män, som torde vara
de mest sakkunniga i fråga
om Nordamerikas inhemska
språk, professorerna Franz
Boas och Edward Sapir.
Båda förklarade enhälligt, att
vi här ha att göra med icke
blott ett nytt språk utan
även med en helt ny
språkgrupp. Sannolikt är denna
på långt håll besläktad med
athapaskiska, tlingitiska och haidaspråket,
tillsammans med vilka den utgör en fullt
jämställd gren av den stora språkfamiljen nadene.
Under sådana omständigheter har en
ingående analys av eyakstammens kultur naturligtvis
ett särskilt intresse. Emellertid får man ej
godtyckligt utvälja några enstaka kulturelement,
utan man måste taga precis samma hänsyn till
dem alla utan undantag, i det att man följer
deras utbredning över hela nordvästra Amerika
och nordöstra Asien och därvid söker avläsa
deras historia i förhållande till eyakkulturen.
En sådan undersökning har också företagits och
har verkligen kunnat kasta ett visst ljus över
den lilla stammens forntid. Det visar sig, att
en mycket stor del av de element, som ingå i
dess kultur (45 %) har en utomordentligt
vidsträckt utbredning ej blott i Nordamerika utan
även i Sibirien och angränsande trakter. Dessa
element äro tydligen urgamla och tillhöra ett
ännu relativt odifferentierat kulturskikt,
is-fångstkulturen, som får antagas ligga till grund
för en rad senare särutvecklingar inom det
cirkumpolära området. De allra flesta av de
En halvfärdig kanot, urholkad ur en trädstam, ett av de få yttre
vittnesbörden om eyakindianernas gamla kultur.
återstående elementen hos eyakindianerna äro
gemensamma med folken på Amerikas
nordvästkust, även om en stor del av dem sannolikt i
sista hand inkommit över Beringssund från
Asien (Amurområdet). Såtillvida kan det alltså
ej råda något tvivel om vart eyakkulturen hör,
men det måste framhållas, att dess prägel är
tämligen ålderdomlig, särskilt i jämförelse med
kulturen hos huvudfolken på nordvästkusten
(tlingiter, haida och tsimshian). Sannolikt ha
eyakindianerna bott under långa tidrymder på
sitt nuvarande område. Det är dock ej
osannolikt, att detta tidigare varit större. Sålunda
kunna olika omständigheter tyda på att de
tidigare rått om de kuststräckor, som nu bebos av
de nordligaste tlingiterna.
Vi ha här ovan inskränkt oss till en översikt
av eyakindianerna allena, men resultaten av
den företagna undersökningen nå i själva
verket vida längre. Det framgår nämligen, att
nordvästindianernas kultur som helhet är
uppbyggd på den gamla isfångstkulturen. Bortsett
från denna grundval, har emellertid den
nordvästindianska kulturen icke mycket gemensamt
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
