Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Fornegyptisk balsamering. Över 30 000 mumier vetenskapligt undersökta, av Gunhild Lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALSAMERING
även ett verkligt dissektionsbord med fyra
tvärslåar (bild 2 och 4). Allt material, som
under balsameringen bemängts med den dödes
kroppssafter, bevarades städse omsorgsfullt i
graven eller intill densamma. Dylika begravda
lerkrukor ha ofta anträffats, men bordet är
unikt.
Vid början av 18:e dynastien inträdde
balsa-meringskonstens klassiska period. Tillgången
på väl bevarade mumier blir ojämförligt
rikligare, och små variationer i tekniken kunna
följas från generation till generation. Det fasta
underlaget för Elliot Smiths undersökningar
bilda de 1881 i Der el-Bahri funna kunghga
mumierna från 1600—1000 f. Kr. samt de 1891
på samma ort upptäckta präst- och
prästinne-mumierna från c:a 1000 f. Kr. Hans
redogörelser för de olika fallen likna moderna
obduktionsprotokoll. Intresset ökas av att de döda
så ofta äro historiskt kända personer. Glömda
brott och tragedier ha kommit i dagen. Farao
Sekenenre med binamnet »den tappre» har
t. ex. dött en våldsam död (bild 7). På grund
av skadornas beskaffenhet anser Elliot Smith
det troligast, att han mördats under sömnen.
Epokens stora härskare, från världsväldets
grundläggare Thotmes III (bild 6) till
Ramses III, som räddade det en sista gång, ha
kommit oss mänskligt närmare genom vad vi nu
veta om deras fysiska egenskaper. Patologiska
fall ha kommit i dagen, farao Siptahs klumpfot
(bild 10) och den av sjukliga processer
vanställda mumie, som länge troddes vara
Echen-atons. En förnyad undersökning av kistans
inskrifter har nu visat, att den döde ej är
Echen-aton själv utan troligen hans äldste svärson,
Smenchkare.
Från och med 18 :e dynastien var det praxis
att vid balsameringen avlägsna även hjärnan,
sedan väggen mellan näshålan och
hjärnskå-skålen genomborrats med ett vasst instrument.
Hjärnskålen sköljdes därpå samt packades med
hartsindränkt linne. Under dessa manipulatio-
ner deformades näsan praktiskt taget alltid.
Bukens och brösthålans organ utom hjärtat
ut-togos regelbundet, varpå tomrummen fylldes.
Enligt Lucas är packningsmaterialet vanligen
linne, harts, sågspån, jord, lavar och någon
gång ett par lökar. Buksnittet igensyddes i
allmänhet ej utan täcktes helt enkelt med en
vax- eller metallskiva. Att kroppen
konserverades med natron, ej med koksalt, är säkert
fastställt. Tidigare har allmänt antagits, att den
döde nedlades i en natronlösning. Enligt Lucas,
som ingående studerat frågan och även
experimenterat med djurkroppar, torde i stället
torrsaltning med natron ha ägt rum. Troligen
har han rätt. Herodotos’ uppgift, att kroppen
låg i natron i 70 dagar, beror sannolikt på en
förväxling med hela balsameringsproceduren,
som enligt egyptiska texter varade denna
tidrymd. I en text uppges vistelsen i »det goda
huset», d. v. s. balsameringsverkstaden, till 52
dagar, varpå 18 dagar behövdes för den av
vidlyftiga religiösa ceremonier åtföljda
svepningen och kistläggningen. Efter insaltningens slut
undergick mumien en rituell sköljning och
in-gneds sedan med en hartshaltig balsam, som
ökade kroppens hårdhet. Ehuru både klassiska
och moderna författare uppge, att naturlig asfalt
användes vid balsameringen, ha inga spår av
detta material kunnat påvisas trots
mönstergillt noggranna analyser. Lucas anser det dock
möjligt, ehuru ej bevisat, att under hellenistisk
tid asfalt sporadiskt kan ha använts, åtminstone
vid beredning av djurmumier. Det förmodligen
av hartsets svartbruna färg föranledda
misstaget har haft groteska följder. Den i Europa
under tiden 1000—1800 e. Kr. rådande seden
att begagna pulveriserade mumier som ett slags
universalmedicin mot alla tänkbara åkommor
berodde nämligen ursprungligen på att de
troddes vara genomdränkta av den förment
hälsobringande asfalten.
Vid den avslutande mumietoaletten
instoppades linnebollar under ögonlocken, som därpå
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
