Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Fornegyptisk balsamering. Över 30 000 mumier vetenskapligt undersökta, av Gunhild Lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALSAMERING
neddrogos. Kvinnomumierna friserades
omsorgsfullt, och löshår inflätades vid behov. Den
följande lindningen avsåg både att skydda
mumien och att maskera dess utmärglade tillstånd.
Tygåtgången var oerhörd och vållade stundom
verkliga kriser på linnemarknaden.
Omkring 1000 f. Kr. försökte man ett slag
återge den genom natronbehandlingen
hoptorkade mumien dess ursprungliga fyllighet. Dels
från bukhålan, dels genom snitt på vissa
bestämda ställen infördes under läderhuden en
stoppning av sågspån, linne m. m. De
balsa-merade inälvorna inlades så i kroppen.
Munhålan fylldes med sågspån, natron och smör för
att kinderna skulle bli fylliga. Artificiella ögon
inlades, och hela kroppen sminkades med röd
eller gul färg. Mumien på bild 11 med sitt
utseende av munter gammal öltimna är ett
prov på det ofta ofrivilligt humoristiska
resultatet av så mycket samvetsgrant arbete.
Under senare perioder förföll
balsamerings-konsten alltmera, kanske åtminstone delvis på
grund av masstillverkning. Under den
grekisk-romerska tiden äro mumierna oftast
ytterst vårdslöst balsamerade men ha en dess
praktfullare utstyrsel. Under denna
antikvariskt intresserade period tycks man dock även
ha studerat svunna epokers teknik. Elliot Smith
fick en gång till undersökning en ung
kvinnomumie, vars av bindor och hartsindränkt linne
höljda kropp med fulländad skicklighet
modellerats till en behagfull Afroditestaty. Metoden
är exakt densamma, som tillämpades under
pyramidtiden.
Vid tidpunkten för kristendomens seger hade
mumifieringen så slagit igenom, att praktiskt
taget alla lik behandlades. Trots lidelsefulla
protester från biskopar och präster fortsatte de
kristna egypterna att låta mumifiera sina döda,
ehuru de inre organen ej längre uttogos. Till
och med liken av de fromma anakoreter, som
på 600-talet e. Kr. bebodde Epiphaniasklostret
i Tebe, överströddes med grovt koksalt och
enbär, innan de sveptes. Först efter den
arabiska invasionen upphörde det mångtusenåriga
bruket fullständigt.
För läkarvetenskapen i gammal och ny tid
har balsameringsseden haft stor betydelse.
Tack vare den ägde de egyptiska läkarna en
kännedom om människokroppen och dess
funktioner, som länge överträffade grekernas.
Under sitt sökande efter konserveringsmedel
upptäckte balsamerama vissa ämnens antiseptiska
verkningar. Dessa införlivades med den
egyptiska farmakopén, och några brukas även av
oss. Emedan balsameringen vant egypterna vid
liköppningar, kunde de grekiska läkarna i
Egypten från 200-talet f. Kr. utföra
dissektioner, vilket var förbjudet i Grekland.
För den moderna patologien erbjuda
slutligen det gamla Egypten och det till samma
kulturkrets hörande Nubien ett enastående
tillfälle att studera sjukdomarnas historia
under en tidrymd av c:a 4 000 år. Här kan
naturligtvis blott lämnas några strödda notiser
om de hittills vunna resultaten. Rachitis och
syfilis saknas. Ett litet antal fall av tuberkulos
i benbyggnaden ha rapporterats. Av sarkom
ha några fall från c:a 2600 f. Kr. anträffats.
Från kristen tid känner man ett fall av
egentlig kräfta, ett av spetälska och ett av gikt. Ett
fåtal exempel på blås- och njursten samt ett
enda fall av gallsten ha observerats. Ramses
V dog förmodligen av smittkoppor.
Tandröta, som tidigare är ytterligt sällsynt, blir
från c:a 2800 inom de högre stånden
ungefär lika vanlig som nu i Europa. Bland
Egyptens breda lager har denna lyxsjukdom
först nyligen vunnit större spridning. Den
stora folksjukdomen var tydligen reumatisk
arthritis. Frekvensen var störst i förhistorisk
tid, och fallen voro ofta svårartade. Flera
exempel på dvärgväxt på grund av
inresekre-toriska rubbningar äro kända. Medfödda
missbildningar äro ytterligt sällsynta. Förutom
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
