Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Italiens nya parlament. Korporationskammarens sammansättning och arbetsformer, av Gunhild Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
bör tilläggas, att även
regeringsmedlemmarna ha rätt
att, när de önska, deltaga i
kommissionernas arbete.
Kammarpresidentema
överlämna till kommissionerna de
lagförslag de skola behandla.
Dessa är o av två slag:
antingen förslag, som med eller
utan ändringar remitteras till
plenarförsamlingarna för
slutlig behandling, eller förslag,
varom kommissionen har rätt
att själv besluta. I regel kunna
dessa senare vara förslag, som
bero på enskild
kammarledamots initiativ, och etapperna
bli i så fall följande:
kammarledamot inger till
kammarpresidenten sitt förslag.
Presidenten hänvisar det till vederbörande
kommission. Förklarar denna förslaget värt
behandling, sändes det till regeringschefen.
Gives hans godkännande, vänder det tillbaka
till kommissionen, som utarbetar lagen. Denna
blir så (efter att ha eventuellt passerat inför
motsvarande senatskommission) på nytt
granskad och godkänd av regeringschefen, varefter
den underställes kunglig sanktion och med laga
kraft promulgeras i vanlig ordning.
En lagstiftande kommission kan äga minst
25, högst 40 medlemmar. Inalles få dock alla
12 kommissionerna ej omfatta mer än högst ^/s
av samtliga kammarledamöter. Denna
bestämmelse beror i någon mån på att vid sidan av
dessa regelrätta kommissioner
kammarpresidenten pä regeringens order kan skapa
temporära kommissioner, vilka sammansättas enbart
för preliminär granskning av lagförslag, som
framläggas på de allmänna mötena. Men
huvudskälet är, att man vill, att arbetet inom
kommissionerna skall gå fort, och anser detta
syfte hindras, ifall medlemsantalet är stort.
f ran aoputeradekammarens sammanträde den 30 nov. 1938.
Utrikesministern greve Ciano i talarstolen. Nedanför på ministerbänken
Mussolini sittande något högre än sina ministerkolleger.
Kravet på största möjliga snabbhet
återkommer i bestämmelserna om kammarens
plenarförsamlingar. Ingen talare får tala mer
än 15 minuter. I diskussionerna får ingen,
utom ministrarna, yttra sig mer än två gånger,
för så vitt det ej gäller att bemöta ett direkt
personligt angrepp. Kammarpresidenten har
för övrigt rätt att efter eget skön inskränka
diskussionsinläggens längd. Den hemliga
omröstningen är, likaledes för att det hela skall
gå fort undan, helt avskaffad inom såväl de
allmänna som kommissionsmötena.
Omröstning kan inom Italiens nya kammare försiggå
endast medelst handuppräckning, namnupprop
eller acklamation.
Ingen fråga får uppföras på kammarens
dagordning utan regeringschefens samtycke, och
intet som ej står på dagordningen får av
kammaren upptagas till behandling. Enda
undantag äro de spörsmål regeringschefen eventuellt
framlägger. Interpellationsrätten är ej, som
ofta uppges, numera indragen. Men en
inter-pellant får inskränka sig till att i få ord spörja
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
