- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
196

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Rumsfåglar. Riktlinjer för artval och vård, av Axel Adlersparre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RUMSFÅGLAR

att de vid flyttning eller om de tillfälligtvis ej
användas kunna helt nedpackas i underredet.
Det är praktiskt att ha större burar avdelbara
genom skjutväggar för den händelse man
skulle vilja anordna häckning i separatfack.

Till burutrustningen höra mat- och
vattenkoppar samt badkar. I smärre burar användas
mest koppar av glas eller porslin men i större
däremot automatiska fröbehållare med särskild
uppsamlingslåda för skalen. Badkaret bör ha
så djup bassäng, att denna blott behöver fyllas
till hälften för undvikande av onödig
utskvalp-ning. Bottenbeläggningen i burarna utgöres
vanligen av fågelsand, men ännu bättre är segt
papper. I sistnämnda fall måste dock alltid en
liten kopp med sand av varierande kornstorlek
och strandsnäckskal finnas på burbottnen.

Hur bör buren placeras i rummet? Så ljust
som möjligt, d. v. s. omedelbart framför ett
fönster, helst i sydöst. Enligt en av författaren
utförd approximativ bestämning av värdena
för kortvågig strålning i ordinärt rum befanns
ljusstyrkan redan 1 m innanför det öppna
fönstret ha sjunkit till ^/lo, mitt på sidoväggen
till i/ioo och bakom framväggen på sidan om
fönstret till ^/eoo mot ute. Att skillnaden inte
på långt när förefaller oss så stor beror på vårt
öga, som endast uppfattar ljus av vissa större
våglängder.

Så snart väderleken tillåter, böra fönstren
hållas öppna, sommartid både dag och natt.
Rumsfåglar äro nämligen betydligt känsligare
för instängd luft än människor — av denna
anledning använde man dem förr som
luftkontroll på undervattensbåtar. Men de ha även
behov av den biologiskt verksamma del av
ultraviolettstrålningen, som vanligt glas
praktiskt taget utestänger. Det kan tyckas, som
fjäderdräkten borde hindra tillgodogörandet
av detta ljus, men det finns ändock
möjlighet till direkt inverkan på huden,
särskilt i trakten av de fjäderfria fälten, genom
de egendomliga ställningar med kantställda,

fram- och tillbakafläktande fjädrar, som
många arter intaga i solbadet, varförutom
strålningen, som Hsiang-Ch’uan Hou senare
framhållit, har en mycket betydelsefull
indirekt verkan genom att gumpkörtelsekretet,
med vilket fåglarna infetta sina fjädrar,
innehåller ergosterol, vilket genom
ultraviolettbestrålning omvandlas till D-vitamin och vid
nästa fjäderputsning fås på tungan och
ned-sväljes. Under vinterhalvåret kan försiktig
bestrålning med kvicksilverlampa göra samma
nytta som fritt sommarsolljus. Men
ultravio-lettgenomsläppande specialglas torde knappast
ha praktiskt värde på våra breddgrader,
emedan dels strålningsintensiteten vintertid redan
ute till följd av den ringa solhöjden är för svag
och bestrålningstimmama för få, dels glaset
ganska snart undergår förändringar, vilka
starkt nedsätta genomsläppligheten, och för
övrigt måste hållas skrupulöst rent från damm,
som absorberar ultraviolett.

Temperatur och luftfuktighet synas i
praktiken icke spela så stor roll, som man varit
benägen att tillskriva dem. I England,
Frankrike och Västtyskland ha en mängd tropiska
småarter vid bästa vigör uthärdat t. o. m. ett
par graders kyla i det fria, och ännu fler ha
kunnat övervintra i oeldade rum. Mot torrluft
råda fåglarna själva i viss mån bot genom att
bada sig oftare.

Särskilt tre egenskaper hos rumsfåglarna
bruka utöva bestämmande inflytande på
artvalet: färgprakten, röstbegåvningen och
häck-ningsvilligheten.

Till de populäraste färgfåglarna hör ett antal
vävare, framför allt ur den grupp, som av
gammal hävd kallas praktfinkar (astrilder och
amandiner) och som har den rödhuvade
formen av gouldamandin som primus inter pares.
Betydligt mindre än vanlig kanariefågel, slank
i linjen, silkesglänsande och mjuk i dräkten,
har denna nordaustralier t. o. m. i sitt
vetenskapliga namn fått beteckningen den under-

196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free