Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Cellteoriens grundläggning. Ett hundraårsminne, av O. Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CELLTEORI
individ hos djur ej är tillämpligt på växterna,
möjligen med undantag av encelliga alger.
Högre växter äro aggregat av individualiserade
enkelväsen: cellerna.
Han fastslår på grund av sina omfattande
mikroskopiska undersökningar, att en cellkärna
finnes i alla celler, och därav slöt han, att
cellkärnan stod i ett visst förhållande till själva
cellens uppkomst. Cellkärnan kallade han
»cyto-blast», och denna hade sin plats i en substans i
cellen, som han karakteriserar såsom
gummi-artad.
Kärnkroppen (nucleolus) tillade han en
särskilt viktig betydelse. Uppkomsten av en cell
skildrar han på följande sätt: Bland de små
protoplasmakornen i den bildbara vätskan
framträda först några större korn (nucleoli), kring
vilka de andra kornen hopa sig och flyta
samman mer eller mindre och på så sätt bilda en
tjockare eller tunnare skiva. Jag tillåter mig
för ytterligare belysning av Schleidens
egendomliga uppfattning av cellbildningen citera, i
anslutning till vidstående avbildning av
em-bryosäckinnehållet hos bondböna (Vida faha),
följande figurförklaring: »I den klara av gummi
och socker bestående vätskan simma korn av
proteinsubstanser (a), bland vilka några större
särskilt framträda. Omkring dessa senare ser
man de förra hopade till en liten skiva och
stundom två sådana skivor sammansmältande
(b). Omkring andra skivor urskiljer man en
klar, skarpt begränsad hinna (c), som
småningom skiljer sig från skivan (cytoblasten)
Tre bilder ur M. J. Schleidens »Grundziige», visande t. v. del av
embryosäcken hos bondböna (.Vida faba) kort efter befruktningen (jfr texten),
i mitten unga endospermceller från samma växt, t. h. endospermceller från
kejsarkrona (Fritillaria imperialis).
och slutligen tydligt urskilj es som en ung cell
(d).» På detta sätt uppfattar Schleiden
cellbildningen, alltså skeende inuti en annan cell. Både
Schleiden och sedermera Schwann menade, att
cellerna städse uppstå i en strukturlös substans,
ungefär som kristaller i en moderlut. De unga
cellerna ligga till en början fria inuti massan
eller den gamla cellen och avplatta sig senare
mot varandra. Delning av en cell är enligt
Schleiden »eine Täuschung» (felsyn). Det är
mycket svårt att förstå hur Schleiden kunde
alldeles förbigå Mohls klara och exakta bilder av
celldelning. Han citerar ej Mohls arbeten i detta
sammanhang. Schleidens oriktiga uppfattning
beror nog mycket därpå, att hans
undersökningsobjekt var embryosäckar vid
frövitebild-ning, där förhållandena med den tidens optiska
hjälpmedel voro mera svårtydda.
Och så äro vi framme vid den insats, som
Schwann gjort för cellteorien genom sitt i denna
artikels början citerade epokgörande arbete.
Schwann föddes 1810 i Neuss och studerade i
Bonn, Wiirzburg och Berlin filosofi och
medicin. 1838 blev han professor i anatomi i Louvain.
I inledningen till det nämnda arbetet ger
författaren en intressant översikt över den tidens
uppfattning om förhållandet mellan växter och
djur. Han påpekar hur skiljaktig
växtanato-mien uppfattas vara från djur anatomien. Under
det att växterna visade sig alltigenom
sammansatta av celler, framträdde djurens
elementar-beståndsdelar med en storartad mångfald och
tycktes inte alls ha något gemensamt med
celler. Tillväxten hos djuren, med
deras kärl och nerver, ansågs
förlöpa väsentligt olika mot hos
växterna. Växternas
elementar delar tillskrev man ett
självständigt liv, uppfattade dem i
viss mån som individer.
Här grep nu Schwann in
revolutionerande med sina
storartade undersökningar, av vilka
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
