Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Var låg Golgata? Är klippavsatsen i Den heliga gravens kyrka historisk? av Anton Fridrichsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOLGATA
ningen, att förhöret med Jesus ägde rum i den
romerska kasernen vid tempelplatsen. Denna
via dolorosa med sina 13 stationer uppkom först
under senare medeltiden och är rent
legendarisk, med undantag för slutpunkten,
Golgata-klippan i Den heliga gravens kyrka, som har
en oändligt mycket äldre tradition knuten vid
sig.
Där nu Den heliga gravens kyrka reser sina
två kupoler, låg under den romerska tiden,
alltså efter år 135, på en hög terrass ett tempel åt
Venus och Cupido. Det låg där i nära 200 år.
Då inträdde en radikal förändring. Så snart
kejsar Konstantin den store hade besegrat sina
medtävlare och samlat all makten i sin hand,
började han rensa bort det hedniska väsendet
från den heliga staden och låta de kristna
minnena åter komma i dagen. Härvid biträddes han
kraftigt av sin fromma moder, Helena, som
begav sig till Jerusalem år 326 för att personligen
leda arbetet med att återställa den heliga
graven och Golgata, som man sökte under det
ovannämnda Venustemplet. Detta avlägsnades
tillsammans med sina substruktioner, och när
området var frilagt, uppfördes där, på kejsarens
uttryckliga befallning, en basilikaanläggning,
som blev ett av de skönaste monument världen
någonsin har skådat. Den klippgrav, som fanns
på platsen, blev uthuggen ur den omgivande
klippan och marken omkring jämnad. Över
graven restes en mäktig rotunda, 36 meter i
genomskärning, övervälvd av en kupol. I
rotundans mitt låg graven, omgiven av 12 kolonner.
Mot öster anslöt sig till rotundan en gård med
pelargångar, omfattande Golgataklippan, som
alltså låg under öppen himmel. Till gården
gränsade i öster en praktfull femskeppig
basilika, som låg över den krypta, där Helena
hittade det heliga korset (detta fromma bedrägeri
hörde enligt dåtida begrepp till ritualen vid ett
dylikt tillfälle). Till basilikan hade man
tillträde från öster genom tre portar med
framförliggande propyléer. Intet sparades för att göra
denna lika gigantiska som smakfulla anläggning
till »ett värdigt monument över kristenhetens
heligaste ort» (ordagrant ur Konstantins
dekret).
I hast sopades nu Jerusalem rent från
hedniska minnen och översållades i gengäld av
kristna. Varenda plats, som omnämnes i bibeln,
skulle man identifiera och utmärka med en
kyrka eller ett kapell: Kaifas’ hus,
nattvardssalen, Getsemane o. s. v., och i många fall var
det nog si och så med det historiska underlaget
för denna heliga topografi. Endast tempelplat-
Jerusalem omkring år 500 e. Kr. Detalj ur
mosaikkartan i kyrkgolvet i Madeba. Gravkyrkan är
markerad med siffran 1.
sen brydde man sig icke om, den föraktades
som judisk och låg öde, använd endast såsom
avstjälpningsplats. Först när araberna erövrade
Jerusalem år 638, kom tempelplatsen åter till
heders; kalifen Omar begav sig omedelbart efter
intåget i staden dit och inledde med egen hand
upprensningen av platsen.
Vi kunna göra oss en föreställning om
Jerusalems utseende under den kristna epoken, efter
326, tack vare en mosaikkarta, som ännu
existerar i golvet till en bysantinsk kyrka från
500-talet i byn Madeba öster om Döda havet. På
denna mosaikkarta dominerar Konstantins
basilika, under det att tempelplatsen icke ens är
markerad. För övrigt ser man av kartan, att
själva stadsbilden alltjämt är präglad av den
romerska anläggningen med de genomlöpande
huvudgatorna utmynnande i fyra portar.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
