Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Norrländska kyrkstäder, av Bertil Berthelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKSTÄDER
punkt, men detta hindrar inte, att de
kyrk-stallar, som finnas kvar på enstaka håll i
Svealand och Götaland, många gånger kunna kräva
lika stor hänsyn i egenskap av representanter
för sin egen bygds liv och utveckling i gångna
tider.
Förutsättningen för uppkomsten av en
verklig kyrkstad måste naturligtvis alltid ha varit
behovet av ett tillfälligt hem för både
människor och hästar under besöken i kyrkbyn.
Sådana besök voro ju i de större socknarna
ansenliga företag, som bland annat krävde, att
man vistades en eller flera nätter i kyrkbyn,
vars befolkning inte hade möjlighet att i sina
egna bostäder härbärgera mängden av
tillresande församlingsbor. Var vägen inte längre
än att man i regel kunde färdas fram och åter
samma dag, nöjde man sig vanligen med att
uppföra stallar för hästarnas räkning.
De områden, där kyrkstäderna ligga, äro
oftast krono- eller prästjord, som avgiftsfritt
upplåtits att disponeras för detta ändamål.
De enskilda byggnaderna ha däremot
privata ägare; ibland är det en ägare per hus,
ibland flera. Utrymmena äro naturligtvis
mycket knappa. Ofta har familjen bara ett
Förklaringar till vidstående bilder.
Bild 8—11. Luleå Gammelstad. Kyrkstaden
koncentreras omkring den märkliga kyrkoanläggningen
med sitt fristående torn, som behärskar samhällsbilden.
Vid sidan av de stora genomfartsvägarna finner man
alltjämt orörda kyrkstugukomplex, vilka ibland äro
av ovanligt enhetlig verkan (10). Intill
kyrkoanläggningen ligger torget (11). Bebyggelsen omkring kyrkan
är delvis modern, men kyrkstugorna bilda alltjämt
ett viktigt inslag i stadsbilden.
Bild 12—15. Lövångers kyrkstad. Större, modernare
hus saknas helt inom kyrkstadsområdet, och
kyrkstaden gör ett ovanligt samlat intryck (12; hus för
brandredskap i förgrunden). De obrutna men tack
vare gatornas mjuka kurvor omväxlande
gatufasa-derna, där de enskilda husen vanligen äro mycket
anspråkslösa, känneteckna i särskild grad denna
kyrkstad (13). Den visar på sina ställen en mycket
idyllisk uppsyn, även om det som döljer sig bakom
fasaderna stundom är ganska förfallet (14). I Lövånger
har man särskilt konsekvent tillämpat principen att
skilja stallbyggnaderna från bostadshusen (15).
rum till sitt förfogande; mer än två rum —
d. v. s. ett kök och en kammare — finner man
sällan. Redan tidigt hade man eldstäder i
stugorna, och uppvärmningsanordningarna ha
under tidernas lopp rätt avsevärt moderniserats.
Genom uppvärmningsmöjligheterna har folket
emellertid också lockats att utnyttja
kyrkstäderna till en ursprungligen ingalimda avsedd,
mera permanent bosättning. Vid olika tillfällen
ha emellertid ordningsstadgar utfärdats för
användningen av kyrkstäderna, varigenom en viss
uniformitet skapats. Härvid har man lagt
särskild vikt vid att hålla isär dessa anläggningar
från ortens bebyggelse för den bofasta
befolkningen. För att göra slut på kyrkhusens
användning som bostäder har det t. o. m. hänt, att
Kungl. Maj:t fått utfärda särskilt förbud mot
bosättning där mellan kyrkhelgerna.
Det är naturligt, att kyrkstadsbebyggelsen,
där den har särskilt åldriga anor som t. ex.
invid norrlandskustens medeltidskyrkor, ofta
reglerades efter en tämligen bestämd och
överskådlig plan, med kyrka och kyrkvall som
naturligt centrum och med byggnaderna i
övrigt koncentrerade omkring de från olika
håll sammanlöpande landsvägarna. I samma
mån som befolkningen ökas, utbildas sedan
kyrkstäderna med tvärgator, små öppna
platser o. s. v., så att man till slut kan tala om en
rent stadsplanemässig disposition av
bebyggelsen.
Redan dessa korta antydningar ge vid
handen, att kyrkstädernas tillkomst och utformning
hänga nära samman med bebyggelsehistorien
över huvud taget, särskilt i fråga om norra
delarna av vårt land. Men sambandet kännes
ännu starkare, om man sätter sig in i
förutsättningarna för skapandet av dylika
församlingscentra, som ha både kyrklig och världslig
karaktär.
I de delar av Norrland, där den systematiska
kolonisationen är äldre än kristendomen, få de
olika bygderna naturliga samlingspunkter, vil-
3—NFM39:4
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
