- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
248

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Norrländska kyrkstäder, av Bertil Berthelson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KYRKSTÄDER

landsvägen mellan staden och landskyrkan och
är en ganska magnifik anläggning med
tvåvåningshus, breda gator och en rymlig öppen plats.

I det inre av nordliga Norrland finns det
naturligtvis också kyrkstäder, men det ligger
i sakens natur, att de äro av yngre datum än
kustlandets. Det skulle vara lockande att tala
litet närmare även om dessa anläggningar,
som med undantag av t. ex. den förstörda
äldsta anläggningen i Lycksele oftast härröra
från mera framskridna delar av 1800-talet.
Men i denna korta presentation finns det inte
möjlighet att gå på bredden. Därför ha inte
heller det sydligare Norrlands eller det övriga
Sveriges kyrkstäder berörts.

Vad som sagts om de märkliga kyrkstäderna
utmed Nordnorrlands kust räcker kanske också
som bakgrund till en aktuell betraktelse om
våra skyldigheter mot dessa kulturhistoriskt
märkliga anläggningar, som stå på gränsen
mellan det levande livet och det minnesvärda
förgångna.

I inledningen till denna översikt sades, att
kyrkstädernas behov av skydd och vård
alltmera börjat uppmärksammas av dem, som ha
med kulturminnesvården att skaffa. När man
närmare satt sig in i vad frågan gäller, är det
också alldeles klart, att allt måste göras för
att rädda det mesta möjliga av denna säregna
bebyggelseform, som inte minst på grund av
sin tämligen ringa motståndskraft — alla
kyrk-stugor och -stallar äro ju av trä — är ytterst
lättförgänglig.

Det ligger i sakens natur, att antikvariskt
intresse sedan långa tider ägnats vårt lands
byggnadsminnen av verkligt monumental form,
medan mångt och mycket på grund av sin —
faktiska eller skenbara — obetydlighet
förblivit obeaktat. Men om det gäller att utforska
och vårda framför allt det, som kan sägas vara
vår egen insats i en lång och ofta heterogen
byggnadshistorisk utvecklingslinje, måste vi
nog söka reda på just sådant, som kan synas

oviktigt vid sidan av de stora
huvudmonumenten. När det gällt att arbeta på dessa mindre
framträdande men talrika verk ha landets egna
yrkesmän haft frihet att uttrycka sig på sitt
eget språk och utan hinder av främmande
modeimpulser skapa en egen tradition. I
alldeles särskild grad har vår träbyggnadskonst
kommit att bära inhemska drag. En liten
rödmålad landskyrka, ett ålderdomligt kvarter i
en småstad, en hälsingegård, en kyrkstad vid
norrlandskusten, vad berätta inte de om
allmogens och borgarnas anspråkslösa men
ändamålsenliga, rakryggat självständiga men tryggt
traditionsbundna byggenskap under tider, då
kontinentala stilideals växlingar såväl som
politiska eller kulturella förbindelser med
utlandet kunna avläsas på den förnämare
byggnadskonsten. Och vad säger inte en kyrkstads
allmänna plan om en inhemsk stads- eller annan
samhällsbildning under tider, då man på den
mera avancerade stadsbyggnadskonstens
område vanligen kopierade eller omformade
främmande förebilder! Det kan inte nog
understrykas, att våra kyrkstäder ha en mycket stor
betydelse just i egenskap av bevarade prov på
ålderdomliga samhällsbildningar och samtidigt
på primitiv träbyggnadskonst, båda delarna av
påtagligt inhemsk karaktär.

Under decennier har man med framgång
ägnat sig åt utforskandet av vårt lands
folkliga byggnadsskick och levnadsvanor. Denna
alltmera omfattande och fördjupade
etnologiska vetenskap har klart ådagalagt värdet av
dessa kulturformer. I föreliggande
sammanhang behöver man blott erinra om Nordiska
museets och professor Sigurd Erixons (bl. a.
i Svenska Kulturbilder publicerade) studier
och undersökningar av kyrkstadsbebyggelsen.
Hittills har man dock i alltför ringa grad kunnat
tillfredsställa de växande kraven på effektivt
skydd för det alltjämt ganska ansenliga
material, som på detta område finns i behåll men
hotas av för varje dag växande förstörelse-

248

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free