Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Den italienska koloniseringen av Libia, av K. G. Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBIA
DEN ITALIENSKA
KOLONISERINGEN I LIBIA.
Italien har nyligen tagit ett kraftigt steg
framåt i fråga om Libias kolonisering från
hemlandet. Sista veckan i oktober 1938 — med
början den 28, årsdagen av marschen mot Rom
— igångsattes nämligen överförandet av
mellan 1800 och 1900 bondfamiljer från Genua,
Neapel och Siracusa. Mer än 6 000 familjer
från olika delar av Italien hade anmält sig att
komma i åtanke. Av dem, som blevo antagna,
överfördes en del till Tripolis, andra till
Ben-gasi. Företräde torde ha givits åt beprövade
fascister samt frontkämpar från världskriget,
Abessinien o. s. v. Denna kolonisation i stor
skala beslöts i april 1938, då 500 mill. lire,
fördelade på fem år, anslogos för ändamålet.
Samtidigt bestämdes, att inom sex månader skulle
överföras 20 000 personer eller nästan dubbelt
så många som under de tio föregående åren
sammanlagt. Det är detta, som nu verkställts.
Den italienska kolonisationen i Libias
kustområde — endast detta är användbart för
ändamålet — fortskred till en början rätt långsamt.
Det var 1911—12, som Italien tog landet från
turkarna, och sedan kom världskriget och dess
efterverkningar, den farliga senusiresningen
m. m., varför föga kunde göras. Under
världskriget voro italienarna tvungna att draga sig
tillbaka till Tripolis och några andra kustorter.
Aren närmast efter kriget höjdes i Italien
t. o. m. röster för att Libia helt skulle
utrymmas. Först så sent som 1928 gjordes det första
kolonisationsförsöket med familjer. Man bröt
då med det annars i kolonier vanliga bruket
att bevilja koncessioner åt kapitalistiska
storföretag, och i lag bestämdes, att statens jord
endast skulle kunna lämnas åt personer, som
själva jämte sina familjer brukade jorden. I
slutet av 1929 funnos emellertid blott 455 sådana
familjer (1778 personer) i kustområdet, och i
oktober 1938, före den sista stora överföringen,
voro 2 700 familjer (11 330 personer) placerade.
Innan vi gå vidare, må kanske några ord
om norra Libias naturförhållanden vara på sin
plats. För närmare studier i ämnet hänvisas
till Hans W:son Ahlmann, »La Libye
septen-trionale». Geografiska Annaler 1928.
Karakteristiska för området äro de på låg höjd över
havet liggande oaserna och stäpperna (delvis
saltstäpper). På de förra sätta framför allt
dadelpalmerna sin prägel, men där växa även
oliv, apelsin, citron, fikon och andra odlade
- -^VnijkswiT-
Dynerna tämjas genom plantering med gräs.
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
