- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
302

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - De skimrande böckerna. En studie över clair-obscurens väsen, av Johnny Roosval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CLAIR-OBSCUR

DE SKIMRANDE
BÖCKERNA.

EN STUDIE ÖVER CLAIR-OBSCURENS
VÄSEN.

När jag var barn, beslöt jag att skriva en
sonett om varje tavla i Nationalmuseum. Det
var väl, att det icke blev av, icke en enda. Men
nu, när jag efter så många år står inför en viss
liten tavla (bild 6) bland de gamla
nederlän-darna i de sköna och intima små kabinetten
med sidoljus, minns jag plötsligt gymnasistens
dårskap. Jag minns, eftersom jag ser sonetten
framför mig. Den är färdigskriven, med pensel
och färg på Constantin Verhouts duk, den är
fullfjädrad, den äger allt som behövs: sonettens
strama geometri och dess djupa bakomliggande
känsla.

Är icke tavlans fint balanserade stapel av
stadigt bundna böcker som de regelrätta k v
a-dernarerna i detta det mest arkitektoniska
av versslag? Klinga icke böckernas gulvita och
bruna färgtoner med det dubbla rimparets
välljud, upprepade som de äro med rytmisk
ordning? Intill och bakom detta torn av
paral-lellepipediska fakta i avvägd auktoritet följer
en eftertanke, i långsammare, varierande och
mildare rimflätning, som i all sin stillsamhet
ger diktens nyckel och upplösning. En
lever-brun bok till vänster på bordet rimmar med den
sovande studentens lika färgade rock,
handskarnas röda bård återklingar svagare i hans
ansikte, hatten och stolen äro neutralt svarta.

Det är tersetterna med rimflätning aa
bc bc — dessutom två ljusgrågröna fläckar i
i handskar och krage, ett tillskott till det
reguljära schemat av tredubbla rimpar.

Den slumrande gossen låter sonettens suono
övergå till sonno, om vi få uttrycka oss i
1600-talets ordlekares anda, en Wivallius’ eller en
Cyranos.

Därmed är diktens avslutande och förkla-

rande concetto uttalat. Nu förstår man, att det
starka boktornet ej är pärmar av papp eller
ryggar av svinläder, ej pergament och
trycksvart. Det är en dröm, d. v. s. idé, abstraktion,
andlighet, icke materia.

Det är beundransvärt målat, och det är svårt
och naturligtvis egentligen onödigt, när man har
tavlan, att finna ett uttryck i skrift. Där är
bland andra svårigheter den, som Faust
kämpar med i dramats upptakt under
bibelöversättningen:

»Det skrifvet står: ’I förstone var Ordet’.
Så högt kan ju omöjligt ordet skattas
Det måste annorlunda fattas —
Och andas jag en helig siarluft
Så skrifver jag: ’Det första var Förnuft’.»

Men fråga vi den religiösa traditionen, som
den står uppenbarad i konsten, så är Ordet
det rätta uttrycket, framställt som det är
genom den öppna boken i den medeltida
Guds-bildens hand, vari Alfa och Omega stå
skrivna, Begynnelsen och Ändan, eller uttryckt
genom den klassiska bokrullen i Kristi hand
på de gammalkristna relieferna. Ja, man
kunde med stöd av denna överväldigande tradition
skriva Johannesevangeliets inledning så:

»I begynnelsen var B o k e n.»

Helt säkert är studentens bibliotek hos
Ver-hout ej världsligt allenast. En av volymerna,
den tjocka med mässingsbeslag, ser ut som en
bibel.

Constantin Verhout är en så gott som okänd
målare. Hans enda signerade verk är detta i
Nationalmuseum av 1663. Det är klart, att han
hör till Rembrandts land och tid, om än av en
yngre generation, det rembrandtska ljusdunklet
har icke varit fördolt för honom. Hans ljusa
färg för emellertid snarare Van der Meer van
Delft i tankarna, och glansen på hans
pergamentband är som Terborchs sidenkjolar. Men
det mystiska innehållet, den djupsinniga
con-cetton, har en släktskap med det skaldiska hos
Rembrandt. Vi ha sett och fattat, att Verhouts

302

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free