Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Insulinbehandling av sinnessjukdomar, av R. Holmström - Statens intressekontor, av Thorsten Gerle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRESSEKONTOR
oanade. Emellertid, skeptiska röster saknas ej
helt. En av de mest energiskt avvisande är
norrmannen Langfeldt, som blankt vägrar att
tro på metoden. I Sverige kan man säga, att
vi hittills ställt oss tveksamt men välvilligt
intresserade och mena, att metoden måste prövas
i en statistikens krav tillfredsställande
omfattning. Sådan prövning pågår också vid några
av våra svenska sinnessjukhus. Om resultatet
bör ännu intet sägas. Det kan ovillkorligen
fresta till ett entusiastiskt utrop, då man i
enstaka fall ser frappanta resultat, där man eljest
saknat rätt att vänta förbättring. Det vill också
synas, som om man ibland får uppleva
tillfrisk-nanden, vilka i fullständighet vida överträffa vad
man tidigare varit van att se, ett förut okänt
restlöst försvinnande av varje sjukdomstecken.
Men så mycket kan också redan sägas, att de
från metodens hemland emanerande fantastiskt
höga tillfriskningssiffrorna icke återfinnas vid
de svenska efterprövningarna. All försiktighet
i uttalanden är således av nöden, och om
metoden skall bliva beståndande inför en
kommande massprövning lär väl vara osäkert.
Vad som alltid kommer att ha sitt stora värde,
det är den impuls till studium av korrelationen
hormoner — psykiskt skeende, som Sakels
metod givit. Det skulle knappast förvåna, om detta
värde visar sig vara större än det terapeutiska
och om den Sakelska tekniken skulle komma
att kvarstå som en givande forskningsmetod
långt efter det den upphört att existera som
behandlingsmetod. R. Holmström.
STATENS
INTRESSEKONTOR.
Intressekontorsrörelsens bärande idé är,
populärt talat, att flytta
intressekontorsmedlem-mens större och mera regelbimdna utgifter,
såsom skatter och hyror, till tidpunkter, då han
har pengar. Man söker med andra ord ordna
det så, att dessa utgifter jämnt fördelas på årets
samtliga avlöningstillfällen, varigenom
utgifterna i regel bli mindre kännbara för
vederbörande än vad eljest är fallet. Och metoden att
realisera denna idé är i korthet, att
medlemmen varje avlöningsdag låter avsätta ett på
förhand beräknat, varje gång lika stort belopp
av sin avlöning, som genom
avlöningsförrätta-rens försorg inlevereras till intressekontoret,
vilket sedan på rätta förfallodagar helt
ombesörjer betalningen av medlemmens utgifter. Det
förhållandet, att ett lika stort belopp således
vid varje avlöningstillfälle avdrages från lönen,
medför oftast, att intressekontorsmedlemmen så
småningom icke tänker på annat än att han
över huvud taget endast har att disponera över
det lönebelopp, som han kontant utkvitterar.
I gengäld äro ju en del större ofrånkomliga
utgifter helt ur räkningen för honom. Saken
må belysas genom ett litet exempel. En
befattningshavare, som har 350 kr. i månaden,
avsätter till intressekontoret för hyra, försäkringar,
skatter m. m. 150 kr. i månaden. Han
utbekommer således kontant varje månad endast 200 kr.,
vilka han får disponera för löpande utgifter. Så
småningom blir han inställd på att han också
endast har dessa 200 kr. att använda. Detta
jämförelsevis ringa belopp gör, att han mer
»håller på slanten», han gör icke gärna några
inköp av lyxsaker — något som han möjligen
i annat fall skulle ha gjort, särskilt vid ett
månadsskifte, då han hade varken skatt, hyra eller
någon annan större utgift att betala.
Intressekontorsrörelsen torde icke vara
gammal i vårt land. I stort sett kan man nog påstå,
att den börjat så sent som under detta
århundrade. De första, som i praktiken visade, att de
insågo intressekontorens betydelse, voro vissa
större, privata arbetsgivare, som kommit
underfund med att en förbättring och sanering av de
anställdas ekonomiska förhållanden i många fall
innebar en direkt vinst för företagarna i form
av förbättrade arbetsprestationer från de an-
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
